"Potpurri av tankar"
Filosofi/Pedagogik - Det kompetenta barnet och barnet som subjekt
Strävan efter att skapa demokratiska människor med stark tro på var och ens egen kraft- såväl barn som vuxna.Om vi vågar säga vad vi tycker och vara obekväma som Tarja beskriver det, kan vi få barn, föräldrar, politiker ja hela samhället att lyssna på oss. Besvärliga barn och pedagoger är ett önskemål för att vi ska kunna förändra situationen i många förskolor och skolor till det bättre och föra fram hur viktigt det är att låta våra barn få vara kreativa.
Genom att vi analyserar det vi ser tillsammans hjälper det oss också att öka vår förståelse dels för olika sorters bildframställning och dels att samtala, lyssna och även öka förståelsen mellan oss. Vi lär tillsammans.
Barnen ges fler alfabet inom skapande aktiviteter som de sedan kan använda och uttrycka sig med. Fler språk som Howard Gardner uttrycker sig till hjälp att förstå vår omvärld och sig själv.
Det är processen och inte produkten som är målet. Barnen ges i detta arbetsätt en möjlighet att utforska på djupet och också makt över sitt eget kunskapsskapande.
Fokus i ett sådant arbete, för både barn och vuxna, är lärandets process snarare än målet/resultatet. Syftet är att utmana såväl barnens föreställningar och uttryckssätt som de vuxnas för givet tagna sätt attförstå sin omvärld.”
Om vi pedagoger är respektfulla, hänsynsfulla och arbetar för en tillåtande atmosfär kommer detta att ge våra elever stor chans att våga prova på och ge sig hän i de skapande processerna och i samtalen kring deras och de andra barnens bilder. En grogrund för växande med andra ord.
Barnen måste kunna lyssna på atelieristan, varandra och att respektera materialen och verktygen för att få tillgång till dom. Rättigheter men även skyldigheter.
Både barnen och jag behöver få tid att bolla tankar ihop för att kunna skapa en lyssnade och förhandlande pedagogik.
Vi behöver varandra för att kunna skapa ny mening och kunskap - utan varandra kan vi inte förstå någonting eftersom förståelser är något vi skapar tillsammans i språket och i våra andra uttycksformer. I en lyssande och förhandlande pedagogik är vi medvetna om detta.
Det estetiska språket har olika mål. Dels är det en ren skönhetsaspekt och dels ett sätt att uttrycka känslor eller uttycket av en känsla.
Atelieristan - Förhållningssätt
Genom att att arbeta med bild och estetik får Atelieristan eleverna att praktiskt träna funktioner som t.ex. minnesträning och sorteringsfunktionen i hjärnan såväl som deras känslonivåer och självbilder.
Vi hjälper då barnen såsom Loris Malaguzzi - en italiensk förskollärare, barnpsykolog och grundare av Reggio Emilia, sa genom arbetssättet, från öga till hjärna till hand barnens motoriska, kognitiva och identitetsskapande utveckling.
Viktigt att Atelieristan ger ramar och sedan litar på barnens egen experimentlusta och kreativitet.
Atelieristan roll är att se till att ateliern är utformad på så sätt att barnen som kommer dit blir inspirerade och vågar testa och ta för sig av materialet. Atelieristan bör också erbjuda barnen att prova material och tekniker som barnen inte är bekanta med sedan tidigare.
Både pedagogen och miljön måste vara tillåtande. Som pedagog/atelierista är det viktigt att dessutom finnas där och erbjuda och utmana då det behövs för att föra barnens processer framåt.
Det är så lätt som vuxen att visa hur man ska göra med ett material istället för att låta barnen upptäcka det själva. Jag måste utmana och påminna mig själv om värdet i bekantningsstadiet och i klottrandet(upptäckandet)
Ateliern
Material behöver vara lättillgängligt och attraktivt för ögonen. Barnen måste kunna se materialet och bli sugna på att testa det. Det är svårt att vara kreativ och utforskande när man inte vet vad man har att tillgå.
Ateliern ska uppmuntra till fritt skapande såväl som reproducerande och imiterande skapande aktiviteter. Barn som är kreativa tränar sitt seende, minne och föreställningsförmåga.
Dokumentation
Den pedagogiska dokumentation synliggör att det är den lärande processen som är det eleven bör sträva efter och inte i första hand slutprodukten. Dokumentationen på väggar blir ett visuellt erbjudande av aktiviteter samt inspiration.
Den pedagogiska dokumentationen blir ett verktyg som ger både pedagoger och barn tillsammans en etisk medvetenhet som leder fram till ett mer demokratiskt arbetssätt. Grunden i detta arbetsätt är en strävan efter att hålla det pedagogiska arbetet i ständig förändring skriver Ann Åberg i boken Lyssnandets pedagogik av Lenz Taguchi och Ann Åberg.
Livet i sig är inte ett ämne i taget utan istället är det naturligare att arbeta projektinriktat och göra lärsituationerna mer verkliga för barnen.
Övrigt
Konsten ger mig som lärare inspiration till att testa saker som jag inte tidigare har gjort. Vi blir tillsammans forskare som utforskar nya vägar inom det estetiska fältet.
onsdag 19 december 2012
tisdag 18 december 2012
Veckorapport v.50
Eget arbete 3
Uppgift: Hur lägger man upp ett projektarbete i ateliern? Hur synliggör man och följer processerna med hjälp av pedagogisk dokumentation?
Situation - erbjuda barnen något nytt
Eftersom jag är grafiker skulle jag gärna vilja testa på att låta mina eleverna i femman göra grafik. Potatistryck brukar var det närmaste många barn har kommit. Jag tycker själv väldigt mycket om hantverksdelen och sedan spänningen innan man lyfter på tryckpappret och ser resultatet.
Jag har sett en del som har arbetat med frigolittallrikar och gjort högtrycksgrafik med hjälp av dem men aldrig provat på det själv. Sagt och gjort travade jag iväg till närmaste sushiställe och bad att få köpa 25 förpackningar. Sedan skar jag ut den platta delen och klippte till skisspapper i precis samma storlek.
Eftersom vi närmar oss jul fick eleverna göra blyertskisser på en vinterbild eller ett julmotiv, Skissen skulle vara relativt enkel utan gråskale-valörer och ville de ha med någon form av text behövde den spegelvändas på skissen. Detta var något som många fascinerades av och de fick klura en stund på hur och varför texten behövde se ut som den gjorde. Jag visade upp ett tryck som jag själv gjort och även bilder främst på jultextilier som var gjorda med den här sortens tryckmetod.
Dokumentera
Reflektera
Det var intressant att se hur en del upptäckte saker som dom kunde korrigera under tiden arbetet pågick. Någon elev var väldigt missnöjd till en början då det var svårt att få till raka linjer på frigolitbiten men förvånades glatt över slutresultatet. Någon annan märkte att en bokstav dessvärre inte var spegelvänd men det var inte hela världen utan han tyckte bilden var rätt bra ändå och kommer troligtvis inte göra om samma misstag.
Jag upptäckte att färgen torkade lite för snabbt och till nästa tryckomgång hade jag hällt färgen i en burk med lock som var lätt att ta av.
Projektet var precis lagom svårt för att i princip alla ändå skulle känna att de lyckades och om de inte lyckades med någon av deras tre tryck fanns jag där och kunde hjälpa till lite extra med rollning eller avtryck och det tror jag alla kände var helt ok. Det var ju ändå deras egen skiss så jag gjorde egentligen inget med deras bild.Jag påpekade ett flertal gånger att det här var deras första försök och att de skulle göra så bra de kunde men att resultatet kanske inte skulle bli som de tänkt sig. Jag tror att resultaten var så långt ifrån vad de faktiskt kunde föreställa sig så att de hade inte några jättekrav på sig och många blev istället väldigt positivt överraskade. Speciellt de elever som lätt nedvärderar sig själva..
Hur skulle vi kunna gå vidare?
Det hade varit väldigt kul att fortsätta att arbeta med grafik även i andra former men även arbeta mer med olika tryckfärger och motiv. Jag skulle även vilja visa dom dokumentationen och höra deras kommentarer samt få eleverna att själva dokumentera deras processer.
Uppgift: Hur lägger man upp ett projektarbete i ateliern? Hur synliggör man och följer processerna med hjälp av pedagogisk dokumentation?
Situation - erbjuda barnen något nytt
Eftersom jag är grafiker skulle jag gärna vilja testa på att låta mina eleverna i femman göra grafik. Potatistryck brukar var det närmaste många barn har kommit. Jag tycker själv väldigt mycket om hantverksdelen och sedan spänningen innan man lyfter på tryckpappret och ser resultatet.
Jag har sett en del som har arbetat med frigolittallrikar och gjort högtrycksgrafik med hjälp av dem men aldrig provat på det själv. Sagt och gjort travade jag iväg till närmaste sushiställe och bad att få köpa 25 förpackningar. Sedan skar jag ut den platta delen och klippte till skisspapper i precis samma storlek.
Eftersom vi närmar oss jul fick eleverna göra blyertskisser på en vinterbild eller ett julmotiv, Skissen skulle vara relativt enkel utan gråskale-valörer och ville de ha med någon form av text behövde den spegelvändas på skissen. Detta var något som många fascinerades av och de fick klura en stund på hur och varför texten behövde se ut som den gjorde. Jag visade upp ett tryck som jag själv gjort och även bilder främst på jultextilier som var gjorda med den här sortens tryckmetod.
Dokumentera
 |
| Jag använde mig av vattenbaserad tryckfärg och röd för att det var det eller svart som vi hade och då kändes den röda mer julig. |
 |
| Efter att skissen var färdig fick barnen var sin frogolitbit och ristade där in samma mönster som på skissen med hjälp av sin penna. |
 |
| De fick sedan rolla på färg och sedan försiktigt lägga ett papper på den rollade frigolitbiten. Trycka med fingrarna över bilden, säga Abrakadabra och sedan lyfta upp trycket. De fick trycka tre bilder var. dels för att de skulle få chans att känna på hur det är att trycka en liten serie och för att öva på trycktekniken både vad det gällde rollningen och avtryckningen. |
 |
| En del såg att de hade missat vissa saker eller tryckt för lite med pennan och sköljde då helt enkelt av sina frigolitbitar och arbeta en stund till innan de gav sig på och tryckte igen. |
 |
| Efteråt lade vi upp allas bilder och tittade på dom. Vi pratade om vad man behövde tänka på till en annan gång men de allra flesta var nöjda och tyckte att det hade varit roligt. |
Reflektera
Det var intressant att se hur en del upptäckte saker som dom kunde korrigera under tiden arbetet pågick. Någon elev var väldigt missnöjd till en början då det var svårt att få till raka linjer på frigolitbiten men förvånades glatt över slutresultatet. Någon annan märkte att en bokstav dessvärre inte var spegelvänd men det var inte hela världen utan han tyckte bilden var rätt bra ändå och kommer troligtvis inte göra om samma misstag.
Jag upptäckte att färgen torkade lite för snabbt och till nästa tryckomgång hade jag hällt färgen i en burk med lock som var lätt att ta av.
Projektet var precis lagom svårt för att i princip alla ändå skulle känna att de lyckades och om de inte lyckades med någon av deras tre tryck fanns jag där och kunde hjälpa till lite extra med rollning eller avtryck och det tror jag alla kände var helt ok. Det var ju ändå deras egen skiss så jag gjorde egentligen inget med deras bild.Jag påpekade ett flertal gånger att det här var deras första försök och att de skulle göra så bra de kunde men att resultatet kanske inte skulle bli som de tänkt sig. Jag tror att resultaten var så långt ifrån vad de faktiskt kunde föreställa sig så att de hade inte några jättekrav på sig och många blev istället väldigt positivt överraskade. Speciellt de elever som lätt nedvärderar sig själva..
Hur skulle vi kunna gå vidare?
Det hade varit väldigt kul att fortsätta att arbeta med grafik även i andra former men även arbeta mer med olika tryckfärger och motiv. Jag skulle även vilja visa dom dokumentationen och höra deras kommentarer samt få eleverna att själva dokumentera deras processer.
Veckorapport v.49
Seminarium/Workshop 3: Barns skapande. Arbete utifrån tema ljud
Sol Morén - konstnär, konstpedagog och forskare vid Umeå Universitet höll i detta seminarium utifrån temat ljud.
Hon berättade om sin forskning om hur barn kan använda sig av ljud och bild i sitt språkskapande och lärande. I dessa forskningsprojekt ingick såväl lärarstudenter i bild, förskolepedagoger och barn från olika förskolor. Jag missade dessvärre den första biten av föreläsningen och kom då det var dags att få kvällen uppgift formulerad.
I baslagen fick vi en stund på oss att tillsammans skapa en enkel ljudaktivitet för en annan grupp. Vår grupp gjorde en ljud-associationssaga. Vi målade två bilder var som sedan blandades och lades i en hög med baksidan upp. Sedan fick grupppen som skulle göra vår aktivitet sätta sig i en ring kring korten. En fick börja att säga det var en gång och lyfta på det översta kortet och sedan börja sagan genom att föra in det som han eller hon såg på kortet med både ljud och rörelse i berättelsen. sedan fick personerna i ringen dra ett kort efter varann och berätta sagan vidare. Vår saga blev helt knasig när vi testade den men vi hade roligt och alla vågade ta ut svängarna och det var nästan omöjligt att inte lockas till att ljuda med vilket bara blev bättre.
Själva fick vi göra en ljudaktivitet som baserades på att skapa ett ljud och en rörelse till en sak tex en apelsin eller en blomma. Det var svårt men kul det med.
Vi fick även prova på en associationsvisklek där du kunde föra vidare en känsla med bild, ljud eller rörelse. Ännu svårare tyckte jag med det fungerade rätt så bra. Här gällde det att ha ett öppet sinne och ge sig hän vilket kanske inte var alltför lätt en torsdagskväll klockan åtta.
En grupp hade använt en av sina telefoner och spelat in olika ljud. Bland annat när en tjej dragit sin penna mot ett spiralblock. Ljudet var bekant men samtidigt kunde det låta som både ett tåg och flera andra saker. Gruppen som fick höra ljuden fick sedan försöka gestalta ljuden med sina kroppar. De fick även försöka ta reda på hur olika material kunde låta. Tex på hur många olika sätt kan ett papper låta. Det här var väldigt roligt att se och jag blev genast sugen på att testa det med barnen.
Sol Morén - konstnär, konstpedagog och forskare vid Umeå Universitet höll i detta seminarium utifrån temat ljud.
Hon berättade om sin forskning om hur barn kan använda sig av ljud och bild i sitt språkskapande och lärande. I dessa forskningsprojekt ingick såväl lärarstudenter i bild, förskolepedagoger och barn från olika förskolor. Jag missade dessvärre den första biten av föreläsningen och kom då det var dags att få kvällen uppgift formulerad.
I baslagen fick vi en stund på oss att tillsammans skapa en enkel ljudaktivitet för en annan grupp. Vår grupp gjorde en ljud-associationssaga. Vi målade två bilder var som sedan blandades och lades i en hög med baksidan upp. Sedan fick grupppen som skulle göra vår aktivitet sätta sig i en ring kring korten. En fick börja att säga det var en gång och lyfta på det översta kortet och sedan börja sagan genom att föra in det som han eller hon såg på kortet med både ljud och rörelse i berättelsen. sedan fick personerna i ringen dra ett kort efter varann och berätta sagan vidare. Vår saga blev helt knasig när vi testade den men vi hade roligt och alla vågade ta ut svängarna och det var nästan omöjligt att inte lockas till att ljuda med vilket bara blev bättre.
Själva fick vi göra en ljudaktivitet som baserades på att skapa ett ljud och en rörelse till en sak tex en apelsin eller en blomma. Det var svårt men kul det med.
Vi fick även prova på en associationsvisklek där du kunde föra vidare en känsla med bild, ljud eller rörelse. Ännu svårare tyckte jag med det fungerade rätt så bra. Här gällde det att ha ett öppet sinne och ge sig hän vilket kanske inte var alltför lätt en torsdagskväll klockan åtta.
En grupp hade använt en av sina telefoner och spelat in olika ljud. Bland annat när en tjej dragit sin penna mot ett spiralblock. Ljudet var bekant men samtidigt kunde det låta som både ett tåg och flera andra saker. Gruppen som fick höra ljuden fick sedan försöka gestalta ljuden med sina kroppar. De fick även försöka ta reda på hur olika material kunde låta. Tex på hur många olika sätt kan ett papper låta. Det här var väldigt roligt att se och jag blev genast sugen på att testa det med barnen.
Veckorapport v.48
Grupparbete i baslag 2
Den här veckan har jag bjudit in min basgrupp till min arbetsplats en 1-5 skola i centrum där jag arbetar som bildlärare/fritidspedagog. Jag visar runt och vi börjar besöket på min fritidsavdelning.
Jag visar lite kreativa alster som vi har gjort kring temat retur och vi kommer då också in på en alldeles ny inspirationskälla till mig - webbildgalleriet Pinterest. Det är ett bildlänkgalleri som är väldigt bra för att hitta idéer och inspiration både för eget bruk och som bildlärare Vi går sedan vidare till vår bildsal. Jag visar lite elevarbeten och pratar om hur jag brukar lägga upp mina lektioner samt visar lite inspirationsbilder på storbild. Senast har jag arbetat med konstnären Kieth Haring och femmorna har fått se bilder och sedan göra egna tolkningar av hur en bild i hans stil skulle kunna se ut.
Vi sätter oss tillsammans och gör en enkel bildövning som har spridit sig bland atelieristorna den här terminen. Att måla med Berolkritor på spegelglas och sedan göra ett avtryck med ett lätt fuktat papper. Vi testar vad som händer även med ett icke fuktat papper och det blir då ett mycket sprött avtryck till skillnad mot det första. Den här typen av tryckta bilder heter på "grafikspråk" Monotypier.
Vi har tre frågor att basera kvällens diskussion på:
Vilka material och hur kan miljöns utformning bidra till att barns estetiska läroprocesser främjas?
Vi glider först in på att det kan vara så enkelt som att ha rätt sorts kläder på sig så att barnen och vi vuxna inte behöver oroa oss för att de ska få eventuella fläckar på kläderna. Antingen förkläden eller skyddskläder i form av tex stora t-shirts. Kanske kommer detta också att medföra att barnen kopplar om till skaparläge bara genom att byta om.
Material behöver vara lättillgängligt och attraktivt för ögonen. Barnen måste kunna se materialet och bli sugna på att testa det. Det är svårt att vara kreativ och utforskande när man inte vet vad man har att tillgå. Dessutom måste färger vara rena och penslar och andra vertyg hela och fina. Det är tex inte roligt att måla med en stel eller böjd pensel. Det måste därför vara lätt för barnen att förstå var saker och ting har sina platser och hur de ska rengöras och kunna lämnas över till den som kommer till ateliern nästa gång.
Materialet måste också delvis vara anpassat för den årskurs som arbetar med det.En treåring kan tex inte lyfta en flaska med flaskfärg på samma sätt som en elev som går i femman. Då får man hitta andra lösningar som tex att hälla flaskfärgerna på mindre burkar som kryddburkar och barnmatsburkar.
Vilket förhållningssätt krävs av atelieristan/pedagogen för att barns processer blir levande?
Vi kommer fram till att både pedagogen och miljön måste vara tillåtande. Som pedagog/atelierista är det viktigt att dessutom finnas där och erbjuda och utmana då det behövs för att föra barnens processer framåt.
Vi diskuterade hur härmningen av andra bilder är en del av läroprocesser men att det ibland anses som fult att härma och vad detta kan komma sig av. Att atelieristan känner materialen och har en motiverande inställning.
Hur kan man använda pedagogisk dokumentation som ett verktyg för att arbeta med ett bildpedagogiskt projekt?
Här pratar vi mycket om teknik. Vad som finns på våra diverse skolor och hur vi skulle kunna arbeta med dessa. att gruppens storlek påverkar och naturligtvis vilka individer som är där. De finns de elever som är mer drivande och som snabbt vill gå vidare medan en del andra behöver mer tid både för att bli klara såväl på ett praktiskt plan som ett teoretiskt. Bilddokunentation kan hjälpa bägge dessa typer av barn att se och förstå. Den pedagogiska dokumentation synliggör även att det är den lärande processen som är det eleven bör sträva efter och inte i första hand slutprodukten.
Den här veckan har jag bjudit in min basgrupp till min arbetsplats en 1-5 skola i centrum där jag arbetar som bildlärare/fritidspedagog. Jag visar runt och vi börjar besöket på min fritidsavdelning.
Jag visar lite kreativa alster som vi har gjort kring temat retur och vi kommer då också in på en alldeles ny inspirationskälla till mig - webbildgalleriet Pinterest. Det är ett bildlänkgalleri som är väldigt bra för att hitta idéer och inspiration både för eget bruk och som bildlärare Vi går sedan vidare till vår bildsal. Jag visar lite elevarbeten och pratar om hur jag brukar lägga upp mina lektioner samt visar lite inspirationsbilder på storbild. Senast har jag arbetat med konstnären Kieth Haring och femmorna har fått se bilder och sedan göra egna tolkningar av hur en bild i hans stil skulle kunna se ut.
Vi sätter oss tillsammans och gör en enkel bildövning som har spridit sig bland atelieristorna den här terminen. Att måla med Berolkritor på spegelglas och sedan göra ett avtryck med ett lätt fuktat papper. Vi testar vad som händer även med ett icke fuktat papper och det blir då ett mycket sprött avtryck till skillnad mot det första. Den här typen av tryckta bilder heter på "grafikspråk" Monotypier.
Vi har tre frågor att basera kvällens diskussion på:
Vilka material och hur kan miljöns utformning bidra till att barns estetiska läroprocesser främjas?
Vi glider först in på att det kan vara så enkelt som att ha rätt sorts kläder på sig så att barnen och vi vuxna inte behöver oroa oss för att de ska få eventuella fläckar på kläderna. Antingen förkläden eller skyddskläder i form av tex stora t-shirts. Kanske kommer detta också att medföra att barnen kopplar om till skaparläge bara genom att byta om.
Material behöver vara lättillgängligt och attraktivt för ögonen. Barnen måste kunna se materialet och bli sugna på att testa det. Det är svårt att vara kreativ och utforskande när man inte vet vad man har att tillgå. Dessutom måste färger vara rena och penslar och andra vertyg hela och fina. Det är tex inte roligt att måla med en stel eller böjd pensel. Det måste därför vara lätt för barnen att förstå var saker och ting har sina platser och hur de ska rengöras och kunna lämnas över till den som kommer till ateliern nästa gång.
Materialet måste också delvis vara anpassat för den årskurs som arbetar med det.En treåring kan tex inte lyfta en flaska med flaskfärg på samma sätt som en elev som går i femman. Då får man hitta andra lösningar som tex att hälla flaskfärgerna på mindre burkar som kryddburkar och barnmatsburkar.
Vilket förhållningssätt krävs av atelieristan/pedagogen för att barns processer blir levande?
Vi kommer fram till att både pedagogen och miljön måste vara tillåtande. Som pedagog/atelierista är det viktigt att dessutom finnas där och erbjuda och utmana då det behövs för att föra barnens processer framåt.
Vi diskuterade hur härmningen av andra bilder är en del av läroprocesser men att det ibland anses som fult att härma och vad detta kan komma sig av. Att atelieristan känner materialen och har en motiverande inställning.
Hur kan man använda pedagogisk dokumentation som ett verktyg för att arbeta med ett bildpedagogiskt projekt?
Här pratar vi mycket om teknik. Vad som finns på våra diverse skolor och hur vi skulle kunna arbeta med dessa. att gruppens storlek påverkar och naturligtvis vilka individer som är där. De finns de elever som är mer drivande och som snabbt vill gå vidare medan en del andra behöver mer tid både för att bli klara såväl på ett praktiskt plan som ett teoretiskt. Bilddokunentation kan hjälpa bägge dessa typer av barn att se och förstå. Den pedagogiska dokumentation synliggör även att det är den lärande processen som är det eleven bör sträva efter och inte i första hand slutprodukten.
måndag 17 december 2012
Veckorapport v.47
Seminarium/ Workshop 2: Barns skapande och visuella språk
Stina Braxell är åter på besök. Hon berättar om bilden som språk. Bilder har funnits som ett av våra kommunikationsmedel så länge som det har funnits människor på jorden.
Det estetiska har olika mål. Dels är det en ren skönhetsaspekt och dels ett sätt att uttrycka känslor eller uttycket av en känsla.
Stina påminner om att det som atelieristor inte bara är viktigt att erbjuda bra material. Vårt egna förhållningssätt är precis lika viktigt. Om vi pedagoger är respektfulla, hänsynsfulla och arbetar för en tillåtande atmosfär kommer detta att ge våra elever stor chans att våga prova på och ge sig hän i de skapande processerna och i samtalen kring deras och de andra barnens bilder. En grogrund för växande med andra ord.
Jag återkommer igen till hur stor del av mitt arbete som går åt till att peppa barn under den skapande processen och att försöka få dom att njuta av processen och inte stirra sig blinda på resultatet. Speciellt inte innan dom ens är klara.
I vissa av mina grupper har eleverna tom hört detta så ofta att dom försöker att själva hjälpa och motivera den elev som tex sitter och säger att min bild suger eller jag är så dålig. Det är skönt för då har det i varje fall påbörjats en process för dessa barn som jag hoppas att de för vidare. Det är ofta också svårt att få dom att förstå att det är inte för min skull som dom gör sina skapande uppgifter och att det viktigaste är inte att jag blir nöjd utan att de själva blir nöjda över sin medverkan -process.
Att härma varann är det i nästan alla grupper några som gör. Det är oftast två nära vänner som gör väldigt lika bilder. En är ofta mer trygg och den andra härmar efter. Lika ofta kan jag också höra hur någon elev klagar på att någon annan härmat han eller henne. Jag försöker då uppmuntra att de ska se det som en komplimang och att härma är något vi alla gör för att lära oss. Efter att ha sett Stinas konstbilder tänker jag att det kanske är så att jag borde lägga mer vikt och visa hur människor härmat varandra sedan urminnes tider. Att det går ibland går i cykler med vad som är modernt tex vad det gäller mode och att konstnärer också fört vidare kunskap genom att imitera andra konstnärer.
Vi får en stund till diskussion i vårt baslag.och vi pratar till mesta delen om hur mycket man som pedagog får prata med och stödja eleverna i deras skapande situation. Vi kommer fram till att ju äldre elever desto mer okej känns det att inte bara hålla sig i bakgrunden. Många elever har på mellanstadiet redan bestämt sig för att de kan eller inte kan tex rita och drar gärna alla skapande aktiiviteter över en kam. Jag tycker det är extra roligt att i slutet av en lektion få höra just någon av dessa elever säga att det här var ju faktiskt kul.Då känns det som om jag har sått ett litet frö och påbörjat en grogrund för växande.
Stina Braxell är åter på besök. Hon berättar om bilden som språk. Bilder har funnits som ett av våra kommunikationsmedel så länge som det har funnits människor på jorden.
Det estetiska har olika mål. Dels är det en ren skönhetsaspekt och dels ett sätt att uttrycka känslor eller uttycket av en känsla.
Stina påminner om att det som atelieristor inte bara är viktigt att erbjuda bra material. Vårt egna förhållningssätt är precis lika viktigt. Om vi pedagoger är respektfulla, hänsynsfulla och arbetar för en tillåtande atmosfär kommer detta att ge våra elever stor chans att våga prova på och ge sig hän i de skapande processerna och i samtalen kring deras och de andra barnens bilder. En grogrund för växande med andra ord.
Jag återkommer igen till hur stor del av mitt arbete som går åt till att peppa barn under den skapande processen och att försöka få dom att njuta av processen och inte stirra sig blinda på resultatet. Speciellt inte innan dom ens är klara.
I vissa av mina grupper har eleverna tom hört detta så ofta att dom försöker att själva hjälpa och motivera den elev som tex sitter och säger att min bild suger eller jag är så dålig. Det är skönt för då har det i varje fall påbörjats en process för dessa barn som jag hoppas att de för vidare. Det är ofta också svårt att få dom att förstå att det är inte för min skull som dom gör sina skapande uppgifter och att det viktigaste är inte att jag blir nöjd utan att de själva blir nöjda över sin medverkan -process.
Att härma varann är det i nästan alla grupper några som gör. Det är oftast två nära vänner som gör väldigt lika bilder. En är ofta mer trygg och den andra härmar efter. Lika ofta kan jag också höra hur någon elev klagar på att någon annan härmat han eller henne. Jag försöker då uppmuntra att de ska se det som en komplimang och att härma är något vi alla gör för att lära oss. Efter att ha sett Stinas konstbilder tänker jag att det kanske är så att jag borde lägga mer vikt och visa hur människor härmat varandra sedan urminnes tider. Att det går ibland går i cykler med vad som är modernt tex vad det gäller mode och att konstnärer också fört vidare kunskap genom att imitera andra konstnärer.
Vi får en stund till diskussion i vårt baslag.och vi pratar till mesta delen om hur mycket man som pedagog får prata med och stödja eleverna i deras skapande situation. Vi kommer fram till att ju äldre elever desto mer okej känns det att inte bara hålla sig i bakgrunden. Många elever har på mellanstadiet redan bestämt sig för att de kan eller inte kan tex rita och drar gärna alla skapande aktiiviteter över en kam. Jag tycker det är extra roligt att i slutet av en lektion få höra just någon av dessa elever säga att det här var ju faktiskt kul.Då känns det som om jag har sått ett litet frö och påbörjat en grogrund för växande.
Veckorapport v.46
Projektarbete i Reggio Emilia
Jag har läst två böcker om projektarbete i Reggio Emilia:
Lyssnandets pedagogik av Lenz Taguchi och Ann Åberg
Reggio Children/Project Zero: Att göra lärandet synligt
Dessa formuleringar tycker jag bäst sammanfattar böckernas essenser.
-Den pedagogiska dokumentationen blir ett verktyg som ger både pedagoger och barn tillsammans en etisk medvetenhet som leder fram till ett mer demokratiskt arbetssätt. Grunden i detta arbetsätt är en strävan efter att hålla det pedagogiska arbetet i ständig förändring skriver Ann Åberg i boken Lyssnandets pedagogik av Lenz Taguchi och Ann Åberg.
-Barnen ges i detta arbetsätt en möjlighet att utforska på djupet och också makt över sitt eget kunskapsskapande.
-Syftet är att synliggöra hur barn tänker, gör och lär samt vilka förutsättningar och möjlighetsvillkor som pedagogen ger barnen för ett sådant lärande.
-Kooperativt lärande
-Lyssnar in vart och ett av våra barn
-Mod och lust går i närkamp med det vi ser i dokumentationen och de förståelser vi gör av den..
-Vi behöver varandra för att kunna skapa ny mening och kunskap - utan varandra kan vi inte förstå någonting eftersom förståelser är något vi skapar tillsammans i språket och i våra andra uttycksformer. I en lyssande och förhandlande pedagogik är vi medvetna om detta.
-Vikten av en lärande grupp.
-Bygga upp ett kompetent och nyanserat samarbete mellan olika människors tankegångar och erfarenheter,
-Jag som pedagog måste också ha någon att bolla idéer, funderingar och tankar med.
Gruppstorlekarna i dagens skolor är över lag alldeles för stora anser jag för att ett ultimat lärandeklimat ska kunna ske. På min skola delas klasserna ofta upp i mindre basgrupper nån gång varje dag då jag som lärare har större möjlighet att se varje barn och ge deras tankar och funderingar större utrymme. Däremot är det sällan så att jag arbetar med färre barn än 12-13 stycken.
För ett par år sedan fick vi en ny rektor som i grunden var musiklärare men nu hade arbetat som rektor i många år och som verkade väldigt engagerad i både skola och skolutveckling samt att ha när a kontakt med elever och barn. Jag har haft möjligheten att ha bild i halvklass med våra fyror, femmor och sexor under i stort sett de åtta år som jag arbetat som bildlärare. döm om min förvåning när denne nye rektor då tyckte att det var inte viktigt och kunde de ha musiklektioner på skolan i helklass varför skulle detta då inte kunna ske på bildlektionerna. Jag satte andan i halsen och blev både förtvivlad, arg och gråtfärdig. Hur kunde han inte se det viktiga gruppstorleken? Dessutom ville han att jag skulle hålla 40minuterslektioner istället för den timme som jag hade nu.
Det slutade med att jag skrev ett långt brev där jag beskrev precis vilka fördelarna var att ha bild i halvklass och att det snarare vore så att även musik borde prioriteras och vara i halvklass. Detta har ju många musiklärare också önskat sedan länge och menar att läroplanen i musik inte går att uppfyllas om de har helklasser. Han tog sitt förnuft till fånga efter att jag hotat med att gå på min föräldraledighet tidigare än planerat om inte halvklasserna blev kvar. Jag hoppats att det var mitt protestbrev och inte hotet som gjorde att jag fick igenom min önskan.
För att jag som lärare ska kunna göra projektarbeten som är Reggioinspirerade och pedagogiska dokumentationer krävs det också att tiden finns där och att gruppstorleken är vettig. Det är något jag kommer tillbaka till gång på gång. Gruppernas storlek.
Sedan är jag i mitt arbete som bildlärare rätt ensam på vår skola. Det finns personer som jag skulle kunna bolla idéer, funderingar och tankar med men oftast inte tiden till att mötas. Speciellt inte för tillfället när jag är delvis föräldraledig. Jag förstår vidden av detta efter läsningen av Reggio Children/Project Zero: Att göra lärandet synligt och det är något jag kommer att sträva efter. Både barnen och jag behöver få tid att bolla tankar ihop för att kunna skapa en lyssnade och förhandlande pedagogik.
Jag har läst två böcker om projektarbete i Reggio Emilia:
Lyssnandets pedagogik av Lenz Taguchi och Ann Åberg
Reggio Children/Project Zero: Att göra lärandet synligt
Dessa formuleringar tycker jag bäst sammanfattar böckernas essenser.
-Den pedagogiska dokumentationen blir ett verktyg som ger både pedagoger och barn tillsammans en etisk medvetenhet som leder fram till ett mer demokratiskt arbetssätt. Grunden i detta arbetsätt är en strävan efter att hålla det pedagogiska arbetet i ständig förändring skriver Ann Åberg i boken Lyssnandets pedagogik av Lenz Taguchi och Ann Åberg.
-Barnen ges i detta arbetsätt en möjlighet att utforska på djupet och också makt över sitt eget kunskapsskapande.
-Syftet är att synliggöra hur barn tänker, gör och lär samt vilka förutsättningar och möjlighetsvillkor som pedagogen ger barnen för ett sådant lärande.
-Kooperativt lärande
-Lyssnar in vart och ett av våra barn
-Mod och lust går i närkamp med det vi ser i dokumentationen och de förståelser vi gör av den..
-Vi behöver varandra för att kunna skapa ny mening och kunskap - utan varandra kan vi inte förstå någonting eftersom förståelser är något vi skapar tillsammans i språket och i våra andra uttycksformer. I en lyssande och förhandlande pedagogik är vi medvetna om detta.
-Vikten av en lärande grupp.
-Bygga upp ett kompetent och nyanserat samarbete mellan olika människors tankegångar och erfarenheter,
-Jag som pedagog måste också ha någon att bolla idéer, funderingar och tankar med.
Gruppstorlekarna i dagens skolor är över lag alldeles för stora anser jag för att ett ultimat lärandeklimat ska kunna ske. På min skola delas klasserna ofta upp i mindre basgrupper nån gång varje dag då jag som lärare har större möjlighet att se varje barn och ge deras tankar och funderingar större utrymme. Däremot är det sällan så att jag arbetar med färre barn än 12-13 stycken.
För ett par år sedan fick vi en ny rektor som i grunden var musiklärare men nu hade arbetat som rektor i många år och som verkade väldigt engagerad i både skola och skolutveckling samt att ha när a kontakt med elever och barn. Jag har haft möjligheten att ha bild i halvklass med våra fyror, femmor och sexor under i stort sett de åtta år som jag arbetat som bildlärare. döm om min förvåning när denne nye rektor då tyckte att det var inte viktigt och kunde de ha musiklektioner på skolan i helklass varför skulle detta då inte kunna ske på bildlektionerna. Jag satte andan i halsen och blev både förtvivlad, arg och gråtfärdig. Hur kunde han inte se det viktiga gruppstorleken? Dessutom ville han att jag skulle hålla 40minuterslektioner istället för den timme som jag hade nu.
Det slutade med att jag skrev ett långt brev där jag beskrev precis vilka fördelarna var att ha bild i halvklass och att det snarare vore så att även musik borde prioriteras och vara i halvklass. Detta har ju många musiklärare också önskat sedan länge och menar att läroplanen i musik inte går att uppfyllas om de har helklasser. Han tog sitt förnuft till fånga efter att jag hotat med att gå på min föräldraledighet tidigare än planerat om inte halvklasserna blev kvar. Jag hoppats att det var mitt protestbrev och inte hotet som gjorde att jag fick igenom min önskan.
För att jag som lärare ska kunna göra projektarbeten som är Reggioinspirerade och pedagogiska dokumentationer krävs det också att tiden finns där och att gruppstorleken är vettig. Det är något jag kommer tillbaka till gång på gång. Gruppernas storlek.
Sedan är jag i mitt arbete som bildlärare rätt ensam på vår skola. Det finns personer som jag skulle kunna bolla idéer, funderingar och tankar med men oftast inte tiden till att mötas. Speciellt inte för tillfället när jag är delvis föräldraledig. Jag förstår vidden av detta efter läsningen av Reggio Children/Project Zero: Att göra lärandet synligt och det är något jag kommer att sträva efter. Både barnen och jag behöver få tid att bolla tankar ihop för att kunna skapa en lyssnade och förhandlande pedagogik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)