Veckorapport v.45

Seminarium om dokumentation kring  projektarbete

Hur startar pedagogerna i en Reggio Emiliaförskola upp ett projekt? Mia som var vår föreläsare denna kväll berättade om vikten i all lyssna efter vad barnen är intresserade av. När det fungerar som bäst "blir det navet i hjulet som sätter snurr på pedagogiska och didaktiska tankar"  citerar hon Whener Godée.

Så ett projektarbete börjar alltid med ett aktivt lyssnande. Jag kommer ihåg hur min då 14 månader gamla son började på sin förskola som hade en tydlig Reggioinrikting och hur tomt och kalt jag tyckte det var till en början men allt eftersom växte det fram miljöer som pedagogerna skapade för och med barnen. De var mycket intresserade av fordon och speciellt bussar och tåg visade det sig och därför kom jag att efter ett tag se hur det växte fram både bussar och järnvägsbyggarplatser i lokalerna. De åkte även ner till centralen och tittade på tåg. Min son har än idag som snart blivande sexåring en stor kärlek till tågbanor och det misstänker jag grundlades på förskolan.

Efter det att pedagogerna enats kring ett tema som kan vara stort och övergripande som tex ljus eller så litet och precist som Batman är det viktigt att också formulera ett gemensamt syfte berättar Mia. Syftet kan vara att som i ett av projekten hon varit involverad i om Bubblor: att barnen ska få möjlighet att söka kunskap och lita på sin egen förmåga, uppmärksamma förändringar, lära sig se olikheter och detaljer, våga berätta och visa för varandra samt ges möjlighet att använda olika material och olika uttrycksmöjligheter.

Efter det är det viktigt att  pedagogerna beskriver bakgrunden till temat samt sätter ord på vad de som pedagoger är nyfikna på. t.ex. som i redan ovan nämnda projekt nämligen att se hur provar barnen sina teorier och hur de tar del av varandras erfarenheter samt delar med sig av sina erfarenheter.

Allteftersom projekten sedan fortlöper dokumenterar, observerar och sammanställer pedagogerna vilka läroprocesser som sker både med kamerans hjälp och skriftligt. Denna dokumentation ges sedan tillbaka till barnen som pratar om vad de har gjort och sedan är det upp till pedagogerna eller barnen att tillföra något nytt som gör att barnen och pedagogerna kan fortsätta att utforska,upptäcka och uppleva. Så här håller det sedan på tills dess att barnen intresserar sig för något annat och pedagogerna anser att det är dags att avsluta projektet och introducera ett annat. Mia berättade att teman kan ibland spänna över flera år likväl som ett par veckor. Det beror helt på barnen och pedagogerna.

Jag har själv provat på att arbeta tematiskt och i projekt främst med barn i de lägre skolåldrarna och jag vet hur lätt och roligt det är att spinna loss kring ett givet ämne. Livet i sig är inte ett ämne i taget utan istället är det naturligare att arbeta preojektinriktat och göra lärsituationerna mer verkliga för barnen. Att hinna dokumentera är något jag både tycker är roligt och svårt. Roligt då jag gillar att fotografera och att göra utsmyckningar samt grafiska produktioner och svårt främst på grund av tiden i skolan och då du ska försöka hinna se alla barn och se till att alla är delaktiga i dokumentationen.

Mias ord:
”I det Reggio Emilia inspirerade arbetssättet med observation och dokumentation, är avsikten att synliggöra barnens föreställningar, teorier, uttryck och strategier i lek och arbete för att kunna fatta beslut om vilka förutsättningar och utmaningar barnen kan ges i ett fortsatt utforskande.
Fokus i ett sådant arbete, för både barn och vuxna, är lärandets process snarare än målet/resultatet. Syftet är att utmana såväl barnens föreställningar och uttryckssätt som de vuxnas för givet tagna sätt att
förstå sin omvärld.”