Seminarium om dokumentation kring projektarbete
Hur startar pedagogerna i en Reggio Emiliaförskola upp ett projekt? Mia som var vår föreläsare denna kväll berättade om vikten i all lyssna efter vad barnen är intresserade av. När det fungerar som bäst "blir det navet i hjulet som sätter snurr på pedagogiska och didaktiska tankar" citerar hon Whener Godée.
Så ett projektarbete börjar alltid med ett aktivt lyssnande. Jag kommer ihåg hur min då 14 månader gamla son började på sin förskola som hade en tydlig Reggioinrikting och hur tomt och kalt jag tyckte det var till en början men allt eftersom växte det fram miljöer som pedagogerna skapade för och med barnen. De var mycket intresserade av fordon och speciellt bussar och tåg visade det sig och därför kom jag att efter ett tag se hur det växte fram både bussar och järnvägsbyggarplatser i lokalerna. De åkte även ner till centralen och tittade på tåg. Min son har än idag som snart blivande sexåring en stor kärlek till tågbanor och det misstänker jag grundlades på förskolan.
Efter det att pedagogerna enats kring ett tema som kan vara stort och övergripande som tex ljus eller så litet och precist som Batman är det viktigt att också formulera ett gemensamt syfte berättar Mia. Syftet kan vara att som i ett av projekten hon varit involverad i om Bubblor: att barnen ska få möjlighet att söka kunskap och lita på sin egen förmåga, uppmärksamma förändringar, lära sig se olikheter och detaljer, våga berätta och visa för varandra samt ges möjlighet att använda olika material och olika uttrycksmöjligheter.
Efter det är det viktigt att pedagogerna beskriver bakgrunden till temat samt sätter ord på vad de som pedagoger är nyfikna på. t.ex. som i redan ovan nämnda projekt nämligen att se hur provar barnen sina teorier och hur de tar del av varandras erfarenheter samt delar med sig av sina erfarenheter.
Allteftersom projekten sedan fortlöper dokumenterar, observerar och sammanställer pedagogerna vilka läroprocesser som sker både med kamerans hjälp och skriftligt. Denna dokumentation ges sedan tillbaka till barnen som pratar om vad de har gjort och sedan är det upp till pedagogerna eller barnen att tillföra något nytt som gör att barnen och pedagogerna kan fortsätta att utforska,upptäcka och uppleva. Så här håller det sedan på tills dess att barnen intresserar sig för något annat och pedagogerna anser att det är dags att avsluta projektet och introducera ett annat. Mia berättade att teman kan ibland spänna över flera år likväl som ett par veckor. Det beror helt på barnen och pedagogerna.
Jag har själv provat på att arbeta tematiskt och i projekt främst med barn i de lägre skolåldrarna och jag vet hur lätt och roligt det är att spinna loss kring ett givet ämne. Livet i sig är inte ett ämne i taget utan istället är det naturligare att arbeta preojektinriktat och göra lärsituationerna mer verkliga för barnen. Att hinna dokumentera är något jag både tycker är roligt och svårt. Roligt då jag gillar att fotografera och att göra utsmyckningar samt grafiska produktioner och svårt främst på grund av tiden i skolan och då du ska försöka hinna se alla barn och se till att alla är delaktiga i dokumentationen.
Mias ord:
”I det Reggio Emilia inspirerade arbetssättet med observation och dokumentation, är avsikten att synliggöra barnens föreställningar, teorier, uttryck och strategier i lek och arbete för att kunna fatta beslut om vilka förutsättningar och utmaningar barnen kan ges i ett fortsatt utforskande.
Fokus i ett sådant arbete, för både barn och vuxna, är lärandets process snarare än målet/resultatet. Syftet är att utmana såväl barnens föreställningar och uttryckssätt som de vuxnas för givet tagna sätt att
förstå sin omvärld.”
torsdag 22 november 2012
Veckorapport v.44
Seminarium om Reggio Emilias pedagogiska filosofi och ateliern som pedagogisk miljö
Tarja Häikiö var åter på plats och föreläste.
Hon pratade om att Reggio Emilias värdegrund främst baseras på en stark önskan om att forma ideologiskt starka barn efter andra världskriget. Dessa barn ska kunna växa upp och bli medborgare som värnar om varann och inte accepterar att bli ledda av en "härskare" som inte vill allas bästa. Medborgare som vågar säga ifrån och vara obekväma då det behövs.
Grundpelarna är:
- Demokrati
- Barnsyn, människosyn, kunskapssyn
- Dialog - Kommmunikation
- Förhållningssätt
- Barnet som subjekt
- Det kompetenta barnet
- Rättigheter - Skyldigheter
I Sverige är det medborgerliga klimatet väldigt annorlunda än i Italien förklarar Tarja. Vi måste ständigt öva på att bli bättre på att kommunicera med varann istället för att som så ofta hellre stå tillbaka och tycka som massan även om vi inte håller med. Vi måste även öva på att både verkligen lyssna på varann och våga säga vad vi själva tycker istället för att som så ofta acceptera saker och ting för lugnets skull eller för att ens kollegor kommer att tycka att man är jobbig och tar plats. Om vi vågar vara obekväma som Tarja beskriver det kan vi få barn, föräldra, politiker ja hela samhället att lyssna på oss. Besvärliga barn och pedagoger är ett önskemål för att vi ska kunna förändra situationen i många förskolor och skolor till det bättre och föra fram hur viktigt det är att låta våra barn få vara kreativa.
Tarja pratade också om något som vi i Sverige inte riktigt vågar prata om nämligen att vi måste lära våra barn att likväl som dom har rättigheter så har dom också skyldigheter och bär ett eget ansvar för sina handlingar och sätt att vara. Jag har barn på min skola som envist hävdar att man får inte tvinga barn att göra saker som tex att delta i aktiviteter som de inte har lust med. Här ser man baksidan av ett fostrande där varken föräldrar eller pedagoger har vågat ge ramar och gå emot barnens egna vilja och inte heller upplyst barnen om konsekvenserna av deras handlingar anser jag.
Mot slutet av seminariet kom Tarja in på hur ateliern kan fungera som pedagogisk miljö Det är viktigt att miljön är genomtänkt och passar barnens åldrar. Dokumentationen på väggar blir ett visuellt erbjudande av aktiviteter samt inspiration. Förutom det vanliga materialet som återfinns på de flesta förskolor/skolor är det viktigt att kunna erbjuda material som kan "laddas" och bli till precis vad som helst som barnen vill. Återvunnet material är speciellt bra till detta. Ateliern ska uppmuntra till fritt skapande såväl som reproducerande och imiterande skapande aktiviteter. Barn som är kreativa tränar sitt seende, minne och föreställningsförmåga. Detta säger Tarja ger barn som växer upp och ser till att utvecklingen i samhället förs famåt och blir även blir duktiga problemlösare. Självklart är detta något som vi måste ta strid för!
Tarja Häikiö var åter på plats och föreläste.
Hon pratade om att Reggio Emilias värdegrund främst baseras på en stark önskan om att forma ideologiskt starka barn efter andra världskriget. Dessa barn ska kunna växa upp och bli medborgare som värnar om varann och inte accepterar att bli ledda av en "härskare" som inte vill allas bästa. Medborgare som vågar säga ifrån och vara obekväma då det behövs.
Grundpelarna är:
- Demokrati
- Barnsyn, människosyn, kunskapssyn
- Dialog - Kommmunikation
- Förhållningssätt
- Barnet som subjekt
- Det kompetenta barnet
- Rättigheter - Skyldigheter
I Sverige är det medborgerliga klimatet väldigt annorlunda än i Italien förklarar Tarja. Vi måste ständigt öva på att bli bättre på att kommunicera med varann istället för att som så ofta hellre stå tillbaka och tycka som massan även om vi inte håller med. Vi måste även öva på att både verkligen lyssna på varann och våga säga vad vi själva tycker istället för att som så ofta acceptera saker och ting för lugnets skull eller för att ens kollegor kommer att tycka att man är jobbig och tar plats. Om vi vågar vara obekväma som Tarja beskriver det kan vi få barn, föräldra, politiker ja hela samhället att lyssna på oss. Besvärliga barn och pedagoger är ett önskemål för att vi ska kunna förändra situationen i många förskolor och skolor till det bättre och föra fram hur viktigt det är att låta våra barn få vara kreativa.
Tarja pratade också om något som vi i Sverige inte riktigt vågar prata om nämligen att vi måste lära våra barn att likväl som dom har rättigheter så har dom också skyldigheter och bär ett eget ansvar för sina handlingar och sätt att vara. Jag har barn på min skola som envist hävdar att man får inte tvinga barn att göra saker som tex att delta i aktiviteter som de inte har lust med. Här ser man baksidan av ett fostrande där varken föräldrar eller pedagoger har vågat ge ramar och gå emot barnens egna vilja och inte heller upplyst barnen om konsekvenserna av deras handlingar anser jag.
Mot slutet av seminariet kom Tarja in på hur ateliern kan fungera som pedagogisk miljö Det är viktigt att miljön är genomtänkt och passar barnens åldrar. Dokumentationen på väggar blir ett visuellt erbjudande av aktiviteter samt inspiration. Förutom det vanliga materialet som återfinns på de flesta förskolor/skolor är det viktigt att kunna erbjuda material som kan "laddas" och bli till precis vad som helst som barnen vill. Återvunnet material är speciellt bra till detta. Ateliern ska uppmuntra till fritt skapande såväl som reproducerande och imiterande skapande aktiviteter. Barn som är kreativa tränar sitt seende, minne och föreställningsförmåga. Detta säger Tarja ger barn som växer upp och ser till att utvecklingen i samhället förs famåt och blir även blir duktiga problemlösare. Självklart är detta något som vi måste ta strid för!
Veckorapport v.43
Hur kan konst inspirera arbetet i ateliern?
Konst kan fungera som en igångsättare och med det menar jag en kick som ger mig och barnen lust att också vilja testa på det som konstnären redan har gjort.Genom att barnen får härma något som verkar kul ger det dom också nya idéer samtidigt som det utvecklar deras bildvärld. Konsten ger också mig som lärare inspiration till att testa saker som jag inte tidigare har gjort. Vi blir tillsammans forskare som utforskar nya vägar inom det estetiska fältet.
Konst kan också fungera som inspiration för att få igång själva bildtänkandet och hur man kan placera objekt i ett konstverk.
Då många, speciellt mindre barn, tecknar vad dom tror att dom ser och inte vad dom egentligen ser kan konstverken också fungera som ett sätt att visa skillnad på verklighet och fantasi.
Jag hade en lektion häromveckan då jag visade Picassos porträtt av människor som han målat både i profil och framifrån på en och samma gång. Barnen tyckte bilderna såg väldigt konstiga ut och jag tänkte hur ska det här gå men när dom sedan själva fick prova flödade kreativiteten och alla testade och eftersom dom inte visste hur slutresultatet skulle bli blev det en kravlös övning. Jag tror detta bidrog till att det blev så bra och att i stort sett alla blev väldigt stolta över sina försök.
Konst kan också vara utgångspunkten för diskussioner. Det kan få mig och eleverna att hjälpa till att sätta ord på det vi ser i konstverken. Både filosofiska tankar och rent teoretiska/praktiska funderingar. Jag tycker att det är spännande att ha bildprat med barn och tatt ge plats för deras tankar och funderingar. Det är roligt att många konstverk går att tolka på väldigt olika sätt. Genom att vi analyserar det vi ser tillsammans hjälper det oss också att öka vår förståelse dels för olika sorters bildframställning och dels att samtala, lyssna och även öka förståelsen mellan oss. Vi lär tillsammans.
Konstverk från vår och andra delar av världen kan också bidra till att ge barnen en större både geografisk och kulturell förståelse och visa på hur drivkraften att skapa ting med våra händer är något som alla människor har.
Konsten kan också hjälpa till att beskriva historien och då,nu och även framtid, utopi genom att visa på utvecklingen och vad som var viktigt förr och idag.Konst kan göra världen mer greppbar.
Konst kan givetvis inspirera arbetet i ateliern på många flera sätt än jag kommit fram till.
Konst kan fungera som en igångsättare och med det menar jag en kick som ger mig och barnen lust att också vilja testa på det som konstnären redan har gjort.Genom att barnen får härma något som verkar kul ger det dom också nya idéer samtidigt som det utvecklar deras bildvärld. Konsten ger också mig som lärare inspiration till att testa saker som jag inte tidigare har gjort. Vi blir tillsammans forskare som utforskar nya vägar inom det estetiska fältet.
Konst kan också fungera som inspiration för att få igång själva bildtänkandet och hur man kan placera objekt i ett konstverk.
Då många, speciellt mindre barn, tecknar vad dom tror att dom ser och inte vad dom egentligen ser kan konstverken också fungera som ett sätt att visa skillnad på verklighet och fantasi.
 |
| Picassos porträtt av Dora Maar |
Konst kan också vara utgångspunkten för diskussioner. Det kan få mig och eleverna att hjälpa till att sätta ord på det vi ser i konstverken. Både filosofiska tankar och rent teoretiska/praktiska funderingar. Jag tycker att det är spännande att ha bildprat med barn och tatt ge plats för deras tankar och funderingar. Det är roligt att många konstverk går att tolka på väldigt olika sätt. Genom att vi analyserar det vi ser tillsammans hjälper det oss också att öka vår förståelse dels för olika sorters bildframställning och dels att samtala, lyssna och även öka förståelsen mellan oss. Vi lär tillsammans.
Konstverk från vår och andra delar av världen kan också bidra till att ge barnen en större både geografisk och kulturell förståelse och visa på hur drivkraften att skapa ting med våra händer är något som alla människor har.
Konsten kan också hjälpa till att beskriva historien och då,nu och även framtid, utopi genom att visa på utvecklingen och vad som var viktigt förr och idag.Konst kan göra världen mer greppbar.
Konst kan givetvis inspirera arbetet i ateliern på många flera sätt än jag kommit fram till.
onsdag 7 november 2012
Veckorapport v.42 Samtidskonst
Studiebesök Röda sten
Vi möttes upp en kväll under bron vid Röda Sten och med var sin gatukrita och ficklampor fick vi sedan utforska omgivningarna och lämna våra egna spår. Detta är ett ställe som trots att det inte är lagligt har ett antal väggar till förfogande för gatukonst i form av främst graffiti och tags.
Eftersom regnet hängde i luften tyckte jag det var roligast att med min vita krita gå loss på bropelarna som var torra. Det var kul att lämna en bild som någon annan troligtvis skulle se och lite läskigt att gå utanför ramarna för vad som "fin" konst.
Jag tycker det är så kul att i stadsmiljön upptäcka någons medvetna spår och försköningar. Riktigt bra blir det när tex skulpturer får halsdukar eller stolpar stickade fodral och när det dyker upp spraybilder på passande ställen som elskåp osv. Däremot gör det mig ledsen och förbannad när folk klottrar på säten, väggar och fönster bara för att dom kan och när det går åt tusentals kronor att återställa det.
Vi möttes upp en kväll under bron vid Röda Sten och med var sin gatukrita och ficklampor fick vi sedan utforska omgivningarna och lämna våra egna spår. Detta är ett ställe som trots att det inte är lagligt har ett antal väggar till förfogande för gatukonst i form av främst graffiti och tags.
Eftersom regnet hängde i luften tyckte jag det var roligast att med min vita krita gå loss på bropelarna som var torra. Det var kul att lämna en bild som någon annan troligtvis skulle se och lite läskigt att gå utanför ramarna för vad som "fin" konst.
Jag tycker det är så kul att i stadsmiljön upptäcka någons medvetna spår och försköningar. Riktigt bra blir det när tex skulpturer får halsdukar eller stolpar stickade fodral och när det dyker upp spraybilder på passande ställen som elskåp osv. Däremot gör det mig ledsen och förbannad när folk klottrar på säten, väggar och fönster bara för att dom kan och när det går åt tusentals kronor att återställa det.
Veckorapport v41 Grupparbete i baslag 1
Diskussion och reflektion om barns skapande och atelieristans roll
Hur kan atelieristan bidra till att barns utforskande blir utifrån barns perspektiv och vilken relation kan atelieristans arbete ha i den pedagogiska verksamheten?
Vi sökte oss till ett kafé i närheten av HDK och där satte vi oss ned och började prata om veckans uppgift.
Vi diskuterade hur man som pedagog ska försöka att hålla tillbaka och enbart ge ramar och försöka lita till barnens egen experimentlusta och kreativitet. Hur man som pedagog visst kan ha en dialog med barnen men att man ska försöka tänka på att ställa öppna frågor och ibland även sådana frågor som leder barnen tillbaka det temat som man för tillfället arbetar med. Barnen spinner gärna iväg åt kanske ett helt annat håll än det som dom började med och då är det vår roll att föra in dom på spåret igen så att säga.
Vi pratade också om att Atelieristan roll är att se till att ateliern är utformad på så sätt att barnen som kommer dit blir inspirerade och vågar testa och ta för sig av materialet. Atelieristan bör också erbjuda barnen att prova material och tekniker som barnen inte är bekanta med sedan tidigare. Om atelieristan ser att ett barn eller en grupp missköter materialen eller ateliern är det också hennes eller hans uppgift att sätta stramare ramar för dom eller helt enkelt säga att nu får du/ni inte vara här under en period tills du/ni uppför dig/er bättre. Barnen måste kunna lyssna på atelieristan, varandra och att respektera materialen och verktygen för att få tillgång till dom.
Vi gled också in på hur olika våra verksamheter är då en del av oss arbetar i förskolan och en del i skolan och vilka olika grunder det ger oss att stå på. En av mina medstudenter berättade om hur frustrerad en av hennes elever på högstadiet varit över att den kreativa processen bara får 50 minuters utrymme i veckan. Jag mår inte bra av detta hade eleven skrikit och samtidigt stampat i golvet. Vi var alla helt överens om att vi tycker att den kreativa processen är viktigt och borde få ta större plats i verksamheterna speciellt i skolmiljön..
Hur kan atelieristan bidra till att barns utforskande blir utifrån barns perspektiv och vilken relation kan atelieristans arbete ha i den pedagogiska verksamheten?
Vi sökte oss till ett kafé i närheten av HDK och där satte vi oss ned och började prata om veckans uppgift.
Vi diskuterade hur man som pedagog ska försöka att hålla tillbaka och enbart ge ramar och försöka lita till barnens egen experimentlusta och kreativitet. Hur man som pedagog visst kan ha en dialog med barnen men att man ska försöka tänka på att ställa öppna frågor och ibland även sådana frågor som leder barnen tillbaka det temat som man för tillfället arbetar med. Barnen spinner gärna iväg åt kanske ett helt annat håll än det som dom började med och då är det vår roll att föra in dom på spåret igen så att säga.
Vi pratade också om att Atelieristan roll är att se till att ateliern är utformad på så sätt att barnen som kommer dit blir inspirerade och vågar testa och ta för sig av materialet. Atelieristan bör också erbjuda barnen att prova material och tekniker som barnen inte är bekanta med sedan tidigare. Om atelieristan ser att ett barn eller en grupp missköter materialen eller ateliern är det också hennes eller hans uppgift att sätta stramare ramar för dom eller helt enkelt säga att nu får du/ni inte vara här under en period tills du/ni uppför dig/er bättre. Barnen måste kunna lyssna på atelieristan, varandra och att respektera materialen och verktygen för att få tillgång till dom.
Vi gled också in på hur olika våra verksamheter är då en del av oss arbetar i förskolan och en del i skolan och vilka olika grunder det ger oss att stå på. En av mina medstudenter berättade om hur frustrerad en av hennes elever på högstadiet varit över att den kreativa processen bara får 50 minuters utrymme i veckan. Jag mår inte bra av detta hade eleven skrikit och samtidigt stampat i golvet. Vi var alla helt överens om att vi tycker att den kreativa processen är viktigt och borde få ta större plats i verksamheterna speciellt i skolmiljön..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)