"Potpurri av tankar"
Vad jag kommer att bära med mig från den här kursen är främst påminnelsen om barnens egna kraft. Att de är kompetenta till så mycket om de bara ges möjlighet. Jag som pedagog måste våga vänta, lyssna in och ge dom möjligheter att vara kreativa och att kommunicera. Både enskilt och tillsammans i grupp och med mig som pedagog. Att jag måste strunta i tiden ibland och våga köra på när barnens inspirationen infaller eller snarare anfaller. För det gör den bara jag är vaken nog att se den och att sedan ge tid för reflektion. För att barnen ska få en chans att få se sitt eget lärande och kunna dra slutsatser som de annars väldigt lätt går miste om.
Atelieristans roll
Våga skapa visuella miljöer och även sätta upp komplexa bilder som vågar utmana barnens seende. Vi behöver hjälpa barnen att tolka omvärlden och ge dom verktyg för det. På så sätt kan vi hjälpa dom i deras kognitiva utveckling d.v.s. hur dom tänker och hur dom lär.
Finnas där som medforskare men även dokumenterare för att hjälpa barnen att se sina egna läroprocesser. Dessutom för att kunna visa upp så att föräldrar och andra ska förstå att det vi arbetar med i förskolor och skolor är viktigt för våra barns utveckling och också i det långa loppet vårt samhälles utveckling. Vilka kvaliteter vill vi att våra barn ska få med sig? I dagens samhälle som lovordar entreprenörer är det viktigt att barnen redan från start får lära sig att förskolan och skolan är en plats där deras tankar och funderingar räknas. Där de kan få göra sina röster hörda och få utvecklas i den takt de är mogna för.
Det är viktigt att jag som pedagog tänker till så att jag väljer material och även uppgifter som fängslar barnen. Som utgår från deras tankar, funderingar och intressen. att jag även väljer uppgifter och material som minskar deras prestationsångest och krav på att det ska "bli" något. Att hjälpa barnen se att processen har lika stor del om inte större än produkten. Att vi lär för livet inte bara för den här stunden.
Rummens utformning .
Förskolan eller skolan är barnets arbets-/ läroplats och det är därför extra viktigt att det får lov att känna sig kompetent och tryggt nog att våga släppa loss och vara utforskande i sitt skapande. Förhoppningsvis kan detta även skapa ringar på vattnet så att barnet också vågar att utveckla sitt eget jag och sin självbild på samma sätt.
Genom att utforma mötesplatser i rummen ges barnen möjlighet att tillsammans eller enskilt undersöka, utforska och upptäcka hur material beter sig i olika situationer då förhoppningsvis även barnens fantasi får fritt spelrum. Här kan dom ges möjlighet att tex bygga, skapa, klä ut sig, spegla sig, titta på något intressant, forska-undersöka, experimentera, läsa, mysa, drömma, sortera, läsa o.s.v. eller bara vara.
Ateliern är tänkt som en plats för utforskande, experiment, laboration och arbete med olika material och estetiska uttrycksformer. Den symboliserar olika utvecklingsmöjligheter och är ett priviligerat utrymme som genom skapande aktiviteter stödjer barnens olika sinnen, språk, uttrycksformer, lärande, kommunikation mm
Kommunikation
Det är viktigt att vi som pedagoger är tillåtande och tar vara på barnens "blommande språk" och att vi lyssnar på deras fantastiska formuleringar. Barnen måste få en chans att kommunicera och vi vuxna då måste ta ett steg tillbaka, vänta och lyssna in dom och inte ha bråttom. Då kan vi mötas på lika villkor och föra dialogiska samtal. I detta samtal är våra åsikter om saker och ting lika mycket värda. Vi som pedagoger är med-forskare och genom att barnen lära sig att sätta ord på saker och ting och förklara hur de tänker och varför utvecklas deras förmåga att samspela med andra människor, såväl vuxna som barn. Förmågan att lyssna betyder lika mycket och i det sokratiska samtalen övas även dessa förmågor såväl som att acceptera att vi kan tycka olika om saker och även tänka på olika sätt
Högläsning och hur pedagogiska lässtunder är också väldigt bra både för barnens språk och för att höja upp deras medvetandenivå och möjlighet att relatera till omvärlden. Detta är speciellt viktigt för pedagogernas arbete i skolorna med likaberättigande och demokrati. Som pedagoger måste vi ta en aktiv del och ett ansvar för dessa samtal både under ordnade situationer och spontana och se till att allas åsikter respekteras och att inte någon blir kränkt.
onsdag 29 maj 2013
onsdag 1 maj 2013
Workshop den 7 mars Tema Ljus
Vi hade en spännande workshop med Fredric, Mia och Tarja på temat Ljus
Uppgiften var att skapa en abstrakt föreställning då vi skulle bygga upp någonting som gick att förflytta i rummet antingen i forn av någonting vi kunde hålla i eller helt enkelt klä in oss med.
Vi fick använda oss av lampor, ficklampor, ljusslingor, cykellampor, mobiler mm som ljuskäglor och sedan i princip vad vi ville för att få dessa att reflektera ljus, kasta skuggor, blinka osv
Uppgiften var att skapa en abstrakt föreställning då vi skulle bygga upp någonting som gick att förflytta i rummet antingen i forn av någonting vi kunde hålla i eller helt enkelt klä in oss med.
Vi fick använda oss av lampor, ficklampor, ljusslingor, cykellampor, mobiler mm som ljuskäglor och sedan i princip vad vi ville för att få dessa att reflektera ljus, kasta skuggor, blinka osv
Egen skapande bilduppgift 3
”Nyskapande i tredimensionella material”
Fru Krusidull och herr Bagare
Jag började med att samla ihop lite blandat återvinningsmaterial tillsammans med ett par saker som ändå var på väg att kastas. När jag hittade den gamla hårmassagegrejen föddes en idé om någon slags ballerina och på den vägen blev det. Fru Krusidull som älskar att dansa kom till och eftersom det gick rätt snabbt tänkte jag att hon borde ha en partner att dansa med och med hjälp av en makrillburk och en omklädd äggkartong blev även herr Bagare till. Han förser sin älskade fru Krusidull med dom allra vackraste bakelser.
Jag använde mig främst av limpistolen då annat lim brukar ta så lång tid att fästa speciellt när man använder sig av metallsaker. Jag klädde även in saker i folie och knöt fast andra samt klippte och lockade Fru Krusidulls hår.
Det var roligt att försöka ha ett öppet sinne och låta inspirationen komma fritt. Under tiden som jag arbetade med dessa två väldigt olika individer växte även en historia fram om vilka de är och vilket förhållande de har till varandra. Det gick nästan inte att förhindra. Om jag hade gjort detta med en barngrupp hade de nog kunna hitta på en hel värld med och runt de figurer eller ting som de skapar. Här skulle man kunna starta ett projekt med bara hjälp av barnens skapelser.
Precis som jag tidigare nämnt så är det bra för hjärnan att inte ha några givna ramar för då kan man inte se målet när du börjar. Självklart kan eleverna känna prestationskrav ändå men möjligheten att släppa på pressen finns ändå där. För små barn är det inte så lätt med limpistol men mina skolbarn brukar oftast greja det fint.
Uppgift: Nyskapa med tredimensionella återvinningsmaterial.
Använd gärna flera olika sorters material t.ex metall, textil,
trä, lera, plast….och olika typer av sammanfogningssätt.
Reflektera över och
beskriv din egen skapande-process. Fundera också över hur man kan
låta barnen nyskapa på det här sättet.
Fru Krusidull och herr Bagare
Jag började med att samla ihop lite blandat återvinningsmaterial tillsammans med ett par saker som ändå var på väg att kastas. När jag hittade den gamla hårmassagegrejen föddes en idé om någon slags ballerina och på den vägen blev det. Fru Krusidull som älskar att dansa kom till och eftersom det gick rätt snabbt tänkte jag att hon borde ha en partner att dansa med och med hjälp av en makrillburk och en omklädd äggkartong blev även herr Bagare till. Han förser sin älskade fru Krusidull med dom allra vackraste bakelser.
Jag använde mig främst av limpistolen då annat lim brukar ta så lång tid att fästa speciellt när man använder sig av metallsaker. Jag klädde även in saker i folie och knöt fast andra samt klippte och lockade Fru Krusidulls hår.
Det var roligt att försöka ha ett öppet sinne och låta inspirationen komma fritt. Under tiden som jag arbetade med dessa två väldigt olika individer växte även en historia fram om vilka de är och vilket förhållande de har till varandra. Det gick nästan inte att förhindra. Om jag hade gjort detta med en barngrupp hade de nog kunna hitta på en hel värld med och runt de figurer eller ting som de skapar. Här skulle man kunna starta ett projekt med bara hjälp av barnens skapelser.
Precis som jag tidigare nämnt så är det bra för hjärnan att inte ha några givna ramar för då kan man inte se målet när du börjar. Självklart kan eleverna känna prestationskrav ändå men möjligheten att släppa på pressen finns ändå där. För små barn är det inte så lätt med limpistol men mina skolbarn brukar oftast greja det fint.
7 Februari Seminarium - Bildarbetet i Reggio Emilia
Tarja Heikö föreläser om bildarbetet i Reggio Emilia.
Atelieristans roll:
- skapa kreativa processer
- arbeta i projekt med barn
- handleda pedagoger
- dokumentera projekt
- arbeta med fantasi och minne
- arbeta både spontant och strukturerat
- tillvarata ett spektrum av möjligheter
samt synliggöra läroprocesser hos barnen genom att:
- analysera bilder och processer
- visualisera läroprocesser
- dokumentera och skapa bildserier
- visa på händelsekedjor i form av bilder och fotografier
- tematisk linje, axel
- matriser över lärandeprocesser - skapa observationsscheman
- visualisering av dokumentationsprocesser
När pedagogerna skapar visuella miljöer sätter de även upp komplexa bilder som vågar utmana barnens seende. Vi behöver hjälpa barnen att tolka omvärlden och ge dom verktyg för det. På så sätt kan vi hjälpa dom i deras kognitiva utveckling dvs hur dom tänker och hur dom lär.
Ateliern ska vara som ett levande laboratorium
Ateliern är tänkt som en plats för utforskande, experiment, laboration och arbete med olika material och estetiska uttrycksformer. Den symboliserar olika utvecklingsmöjligheter och är ett priviligerat utrymme som genom skapande aktiviteter stödjer barnens olika sinnen, språk, uttrycksformer, lärande, kommunikation mm
Jag vill att mina elever när de kommer in i min atelje ska känna trygghet och glädje. Att de ska kunna ge sig hän och för en stund glömma tid och plats och bara vara i nuet. Att de ska känna att inget är rätt eller fel då vi utforskar material enskilt och tillsammans.
Bildlektion vt 2013:
Jag lät mina elever i årskurs 2-3 måla med akvarell för en vecka sedan och pratade med dom att vi denna gång skulle göra abstrakta bilder samt utforska vad som hände när de målade på olika sätt. Jag började att själv visa dom ett par olika grundtekniker samt penselteknik vid akvarellmålning. Dom allra flesta hade tidigare målat med vattenfärger och vi pratade om skillnaden mellan det och akvarellfärg.
De fick testa : måla vått i vått, skvätta färg, låta färgen rinna, strö salt ovanpå, skrynkla ihop pappret- veckla upp och sedan måla på det.
Det var väldigt roligt att se hur de tog sig an uppgiften. Det experimenterades och visade upp sina alster för sina bordskamrater och mig, de pratade om hur de hade fått till vissa saker och hur färgen betedde sig. Dom var verkligen som små forskare och alla vågar jag faktiskt säga arbetade både koncentrerat och engagerat i fyrtio minuter.
Experimentlustan smittade av sig och också de elever som i vanliga fall är väldigt försiktiga eller osäkra vågade ta ut svängarna och hade kul. Jag tror att en stor del i detta låg i att dom från början inte själva hade en aning om hur resultatet skulle bli. Dom kunde därför inte bli besvikna på att det inte blev som dom föreställt sig utan var fria i sitt experimenterande och utforskande. Inte en enda klagade över att dom inte kunde eller att det inte blev bra vilket är något jag alltid brukar få höra från en eller ett par och det var så skönt att slippa.
Atelieristans roll:
- skapa kreativa processer
- arbeta i projekt med barn
- handleda pedagoger
- dokumentera projekt
- arbeta med fantasi och minne
- arbeta både spontant och strukturerat
- tillvarata ett spektrum av möjligheter
samt synliggöra läroprocesser hos barnen genom att:
- analysera bilder och processer
- visualisera läroprocesser
- dokumentera och skapa bildserier
- visa på händelsekedjor i form av bilder och fotografier
- tematisk linje, axel
- matriser över lärandeprocesser - skapa observationsscheman
- visualisering av dokumentationsprocesser
När pedagogerna skapar visuella miljöer sätter de även upp komplexa bilder som vågar utmana barnens seende. Vi behöver hjälpa barnen att tolka omvärlden och ge dom verktyg för det. På så sätt kan vi hjälpa dom i deras kognitiva utveckling dvs hur dom tänker och hur dom lär.
Ateliern ska vara som ett levande laboratorium
Ateliern är tänkt som en plats för utforskande, experiment, laboration och arbete med olika material och estetiska uttrycksformer. Den symboliserar olika utvecklingsmöjligheter och är ett priviligerat utrymme som genom skapande aktiviteter stödjer barnens olika sinnen, språk, uttrycksformer, lärande, kommunikation mm
Jag vill att mina elever när de kommer in i min atelje ska känna trygghet och glädje. Att de ska kunna ge sig hän och för en stund glömma tid och plats och bara vara i nuet. Att de ska känna att inget är rätt eller fel då vi utforskar material enskilt och tillsammans.
Bildlektion vt 2013:
Jag lät mina elever i årskurs 2-3 måla med akvarell för en vecka sedan och pratade med dom att vi denna gång skulle göra abstrakta bilder samt utforska vad som hände när de målade på olika sätt. Jag började att själv visa dom ett par olika grundtekniker samt penselteknik vid akvarellmålning. Dom allra flesta hade tidigare målat med vattenfärger och vi pratade om skillnaden mellan det och akvarellfärg.
De fick testa : måla vått i vått, skvätta färg, låta färgen rinna, strö salt ovanpå, skrynkla ihop pappret- veckla upp och sedan måla på det.
Det var väldigt roligt att se hur de tog sig an uppgiften. Det experimenterades och visade upp sina alster för sina bordskamrater och mig, de pratade om hur de hade fått till vissa saker och hur färgen betedde sig. Dom var verkligen som små forskare och alla vågar jag faktiskt säga arbetade både koncentrerat och engagerat i fyrtio minuter.
onsdag 20 mars 2013
24 januari föreläsning - Barns kreativa språk och kommunikation
Pernilla Mårtensson från Reggio Emiliainstitutet föreläste om barns kreativa språk och kommunikation.
Hon pratade om den ofantliga språkmiljön som möter dagens barn och ungdomar. Det kan vara i form av mattespråk, bildspråk, svenska - flerspråkighet, musikaliskt språk, dikter, teknologiskt språk osv.
Det är viktigt att vi som pedagoger är tillåtande och tar vara på barnens "blommande språk" och att vi lyssnar på deras fantastiska formuleringar. Pernilla menar att barnen på så sätt får chans att kommunicera och vi vuxna då måste ta ett steg tillbaka, vänta och lyssna in dom. Då kan vi mötas på lika villkor och föra det dialogiska samtal som vi bör sträva efter.
Här tänker jag mycket på min femårige son vars språkutveckling har varit så kul att följa. Hur han ibland skapat uttryck för saker och företeelser som varit lika bra eller till och med bättre än de som redan finns. Rymdomjordingar är en favorit här hemma. Min dotter hon är bara 16 månader men kommunicerar för fullt hon med. Oftast bara i form av ordet mamma och titta men oj vad mycket dom orden kan rymma både i form av betoningar och ihop med rörelser.
Pernilla pratade även om tre olika synsätt inom filosofin vad det gäller hur kunskap konstrueras och erövras:
Individuell konstruktivism
-Tankestrukturer bestämda av vuxna. Inga öppna möten och barnen känner av detta.
-Arvet betonas
-Individens kunskapsbyggande i fokus fast gruppens används
Social konstruktivism
-Kunskap konstrueras i samspel
-Barnets språkliga miljö betonas
-Barnet som kultur- och kunskapsåterskapare
Konstruktivism ur ett postmodernt synsätt
-Vi utforska världen med egna föreställningar och tankestrukturer, vi sätter egna teorier i relation till de givna
- Kunskap skapas i process med andra. Viktigt att pröva och tänka på olika sätt
-Barnet är medkonstruktör av kultur och kunskap.
Högläsning och bildsamtal
Pernilla pratade även mycket om högläsning och hur pedagogiska lässtunder är väldigt bra både för barnens språk och för att höja upp deras medvetandenivå och möjlighet att relatera till omvärlden.
Didaktiskt så inträffar en rad olika positiva saker vid bearbetning av litteratur i grupp med barn som t.ex.:
-att man öppnar upp texten i litteraturen för individuellt personliga associationer och reflektioner
-textförståelsen vidgas i samspel med pedagog och medläsare
-barnen lär sig känna igen mönster och specifika drag i texten.
-textinnehåller blir kopplat till en vidare kontext, barnens läsförståelse och livserfarenhet.
Jag älskar att läsa högt för barn i grupp och att kunna föra samtal utifrån text eller/och bilder. Det är spännande för man vet aldrig var samtalen tar vägen och vad det är för tankar som väcks hos en själv eller hos barnen. Samtal på dessa sätt kan vara svåra att få till annars. Barnen är ofta uppe i sin lek eller i något annat. Genom att läsa högt märker jag väldigt tydligt det ovanstående som Pernilla berättade om högläsning och dess för positiva effekter.
Spontana samtal som kommer till under och efter läsningen bidrar också till att barnen lär sig att lyssna på varandra, vad de varit med om och att de kan tycka lika eller olika om saker. Så enormt viktigt och speciellt för pedagogernas arbete i skolorna med likaberättigande och demokrati. Här blir också ett gyllene tillfälle att ta upp och diskutera svåra ämnen som tex familjer som är skilda och hur det är att bo på två ställen till frågor om livet och döden. Givetvis måste du som pedagog ta en aktiv del och ett ansvar för var samtalet och se till att allas åsikter respekteras och att inte någon blir kränkt.
Hon pratade om den ofantliga språkmiljön som möter dagens barn och ungdomar. Det kan vara i form av mattespråk, bildspråk, svenska - flerspråkighet, musikaliskt språk, dikter, teknologiskt språk osv.
Det är viktigt att vi som pedagoger är tillåtande och tar vara på barnens "blommande språk" och att vi lyssnar på deras fantastiska formuleringar. Pernilla menar att barnen på så sätt får chans att kommunicera och vi vuxna då måste ta ett steg tillbaka, vänta och lyssna in dom. Då kan vi mötas på lika villkor och föra det dialogiska samtal som vi bör sträva efter.
Här tänker jag mycket på min femårige son vars språkutveckling har varit så kul att följa. Hur han ibland skapat uttryck för saker och företeelser som varit lika bra eller till och med bättre än de som redan finns. Rymdomjordingar är en favorit här hemma. Min dotter hon är bara 16 månader men kommunicerar för fullt hon med. Oftast bara i form av ordet mamma och titta men oj vad mycket dom orden kan rymma både i form av betoningar och ihop med rörelser.
Pernilla pratade även om tre olika synsätt inom filosofin vad det gäller hur kunskap konstrueras och erövras:
Individuell konstruktivism
-Tankestrukturer bestämda av vuxna. Inga öppna möten och barnen känner av detta.
-Arvet betonas
-Individens kunskapsbyggande i fokus fast gruppens används
Social konstruktivism
-Kunskap konstrueras i samspel
-Barnets språkliga miljö betonas
-Barnet som kultur- och kunskapsåterskapare
Konstruktivism ur ett postmodernt synsätt
-Vi utforska världen med egna föreställningar och tankestrukturer, vi sätter egna teorier i relation till de givna
- Kunskap skapas i process med andra. Viktigt att pröva och tänka på olika sätt
-Barnet är medkonstruktör av kultur och kunskap.
Högläsning och bildsamtal
Pernilla pratade även mycket om högläsning och hur pedagogiska lässtunder är väldigt bra både för barnens språk och för att höja upp deras medvetandenivå och möjlighet att relatera till omvärlden.
Didaktiskt så inträffar en rad olika positiva saker vid bearbetning av litteratur i grupp med barn som t.ex.:
-att man öppnar upp texten i litteraturen för individuellt personliga associationer och reflektioner
-textförståelsen vidgas i samspel med pedagog och medläsare
-barnen lär sig känna igen mönster och specifika drag i texten.
-textinnehåller blir kopplat till en vidare kontext, barnens läsförståelse och livserfarenhet.
Jag älskar att läsa högt för barn i grupp och att kunna föra samtal utifrån text eller/och bilder. Det är spännande för man vet aldrig var samtalen tar vägen och vad det är för tankar som väcks hos en själv eller hos barnen. Samtal på dessa sätt kan vara svåra att få till annars. Barnen är ofta uppe i sin lek eller i något annat. Genom att läsa högt märker jag väldigt tydligt det ovanstående som Pernilla berättade om högläsning och dess för positiva effekter.
Spontana samtal som kommer till under och efter läsningen bidrar också till att barnen lär sig att lyssna på varandra, vad de varit med om och att de kan tycka lika eller olika om saker. Så enormt viktigt och speciellt för pedagogernas arbete i skolorna med likaberättigande och demokrati. Här blir också ett gyllene tillfälle att ta upp och diskutera svåra ämnen som tex familjer som är skilda och hur det är att bo på två ställen till frågor om livet och döden. Givetvis måste du som pedagog ta en aktiv del och ett ansvar för var samtalet och se till att allas åsikter respekteras och att inte någon blir kränkt.
onsdag 6 februari 2013
17 januari föreläsning - Kreativ pedagogisk miljö
Mia Andersson föreläste om kreativ pedagogisk miljö för oss på Atelieristautbildningen del 2.
Hon pratade i första hand om hur vi som pedagoger tänker till så att vi väljer material som fängslar barnen.
Förskolan eller skolan är barnets arbets/ läroplats och det är viktigt att det får lov att känna sig kompetent.
Pedagogen är den som:
- gör i ordning och "laddar" stationerna dvs iordningställer miljön utifrån den barngrupp som man har
- är mentorn för barnen i miljön
- introducerar och påminner om stationernas funktion
- observerar och dokumenterar
- utvecklar vidare miljön efter barnens behov
- är en "närvarande" pedagog
Rummens utformning kan hjälpa eller stjälpa det pedagogiska och kreativiteten hos barnen.
Att tänka på vid iordningsställande av en miljö:
Belysningen - ljuset / stämningen
mötesplatser
rörelse
gestaltning - speglar
lek
reflektion
estetik
fokus
kreativitet
projekt ingång
utforskande
demokrati - en mötesarena
Det kan vara bra att introducera en ny plats, omorganisering eller miljö/plats för en mindre grupp först som sedan kan hjälpa till att "lansera" det nya.
Frågeställning från Mia:
Hur utformar vi rummen så att det uppstår mötesplatser?
Mina tankar: Genom att skapa rum i rummen dvs ställen i rummet som barnen blir intresserade-nyfikna på och söker sig till. Det kan vara att det finns en aktivitet som barnen kan göra på den platsen tex bygga, skapa, klä ut sig, spegla sig, titta på något intressant, forska-undersöka, experimentera, läsa, mysa, drömma, sortera, läsa osv
Vid dessa mötesplatser ges barnen möjlighet att tillsammans eller enskilt undersöka, utforska och upptäcka hur material beter sig i olika situationer då förhoppningsvis även barnens fantasi får fritt spelrum.
Hon pratade i första hand om hur vi som pedagoger tänker till så att vi väljer material som fängslar barnen.
Förskolan eller skolan är barnets arbets/ läroplats och det är viktigt att det får lov att känna sig kompetent.
Pedagogen är den som:
- gör i ordning och "laddar" stationerna dvs iordningställer miljön utifrån den barngrupp som man har
- är mentorn för barnen i miljön
- introducerar och påminner om stationernas funktion
- observerar och dokumenterar
- utvecklar vidare miljön efter barnens behov
- är en "närvarande" pedagog
Rummens utformning kan hjälpa eller stjälpa det pedagogiska och kreativiteten hos barnen.
Att tänka på vid iordningsställande av en miljö:
Belysningen - ljuset / stämningen
mötesplatser
rörelse
gestaltning - speglar
lek
reflektion
estetik
fokus
kreativitet
projekt ingång
utforskande
demokrati - en mötesarena
Det kan vara bra att introducera en ny plats, omorganisering eller miljö/plats för en mindre grupp först som sedan kan hjälpa till att "lansera" det nya.
Frågeställning från Mia:
Hur utformar vi rummen så att det uppstår mötesplatser?
Mina tankar: Genom att skapa rum i rummen dvs ställen i rummet som barnen blir intresserade-nyfikna på och söker sig till. Det kan vara att det finns en aktivitet som barnen kan göra på den platsen tex bygga, skapa, klä ut sig, spegla sig, titta på något intressant, forska-undersöka, experimentera, läsa, mysa, drömma, sortera, läsa osv
Vid dessa mötesplatser ges barnen möjlighet att tillsammans eller enskilt undersöka, utforska och upptäcka hur material beter sig i olika situationer då förhoppningsvis även barnens fantasi får fritt spelrum.
onsdag 19 december 2012
Sammanfattning av Atelieristakursen ht -12
"Potpurri av tankar"
Filosofi/Pedagogik - Det kompetenta barnet och barnet som subjekt
Strävan efter att skapa demokratiska människor med stark tro på var och ens egen kraft- såväl barn som vuxna.Om vi vågar säga vad vi tycker och vara obekväma som Tarja beskriver det, kan vi få barn, föräldrar, politiker ja hela samhället att lyssna på oss. Besvärliga barn och pedagoger är ett önskemål för att vi ska kunna förändra situationen i många förskolor och skolor till det bättre och föra fram hur viktigt det är att låta våra barn få vara kreativa.
Genom att vi analyserar det vi ser tillsammans hjälper det oss också att öka vår förståelse dels för olika sorters bildframställning och dels att samtala, lyssna och även öka förståelsen mellan oss. Vi lär tillsammans.
Barnen ges fler alfabet inom skapande aktiviteter som de sedan kan använda och uttrycka sig med. Fler språk som Howard Gardner uttrycker sig till hjälp att förstå vår omvärld och sig själv.
Det är processen och inte produkten som är målet. Barnen ges i detta arbetsätt en möjlighet att utforska på djupet och också makt över sitt eget kunskapsskapande.
Fokus i ett sådant arbete, för både barn och vuxna, är lärandets process snarare än målet/resultatet. Syftet är att utmana såväl barnens föreställningar och uttryckssätt som de vuxnas för givet tagna sätt attförstå sin omvärld.”
Om vi pedagoger är respektfulla, hänsynsfulla och arbetar för en tillåtande atmosfär kommer detta att ge våra elever stor chans att våga prova på och ge sig hän i de skapande processerna och i samtalen kring deras och de andra barnens bilder. En grogrund för växande med andra ord.
Barnen måste kunna lyssna på atelieristan, varandra och att respektera materialen och verktygen för att få tillgång till dom. Rättigheter men även skyldigheter.
Både barnen och jag behöver få tid att bolla tankar ihop för att kunna skapa en lyssnade och förhandlande pedagogik.
Vi behöver varandra för att kunna skapa ny mening och kunskap - utan varandra kan vi inte förstå någonting eftersom förståelser är något vi skapar tillsammans i språket och i våra andra uttycksformer. I en lyssande och förhandlande pedagogik är vi medvetna om detta.
Det estetiska språket har olika mål. Dels är det en ren skönhetsaspekt och dels ett sätt att uttrycka känslor eller uttycket av en känsla.
Atelieristan - Förhållningssätt
Genom att att arbeta med bild och estetik får Atelieristan eleverna att praktiskt träna funktioner som t.ex. minnesträning och sorteringsfunktionen i hjärnan såväl som deras känslonivåer och självbilder.
Vi hjälper då barnen såsom Loris Malaguzzi - en italiensk förskollärare, barnpsykolog och grundare av Reggio Emilia, sa genom arbetssättet, från öga till hjärna till hand barnens motoriska, kognitiva och identitetsskapande utveckling.
Viktigt att Atelieristan ger ramar och sedan litar på barnens egen experimentlusta och kreativitet.
Atelieristan roll är att se till att ateliern är utformad på så sätt att barnen som kommer dit blir inspirerade och vågar testa och ta för sig av materialet. Atelieristan bör också erbjuda barnen att prova material och tekniker som barnen inte är bekanta med sedan tidigare.
Både pedagogen och miljön måste vara tillåtande. Som pedagog/atelierista är det viktigt att dessutom finnas där och erbjuda och utmana då det behövs för att föra barnens processer framåt.
Det är så lätt som vuxen att visa hur man ska göra med ett material istället för att låta barnen upptäcka det själva. Jag måste utmana och påminna mig själv om värdet i bekantningsstadiet och i klottrandet(upptäckandet)
Ateliern
Material behöver vara lättillgängligt och attraktivt för ögonen. Barnen måste kunna se materialet och bli sugna på att testa det. Det är svårt att vara kreativ och utforskande när man inte vet vad man har att tillgå.
Ateliern ska uppmuntra till fritt skapande såväl som reproducerande och imiterande skapande aktiviteter. Barn som är kreativa tränar sitt seende, minne och föreställningsförmåga.
Dokumentation
Den pedagogiska dokumentation synliggör att det är den lärande processen som är det eleven bör sträva efter och inte i första hand slutprodukten. Dokumentationen på väggar blir ett visuellt erbjudande av aktiviteter samt inspiration.
Den pedagogiska dokumentationen blir ett verktyg som ger både pedagoger och barn tillsammans en etisk medvetenhet som leder fram till ett mer demokratiskt arbetssätt. Grunden i detta arbetsätt är en strävan efter att hålla det pedagogiska arbetet i ständig förändring skriver Ann Åberg i boken Lyssnandets pedagogik av Lenz Taguchi och Ann Åberg.
Livet i sig är inte ett ämne i taget utan istället är det naturligare att arbeta projektinriktat och göra lärsituationerna mer verkliga för barnen.
Övrigt
Konsten ger mig som lärare inspiration till att testa saker som jag inte tidigare har gjort. Vi blir tillsammans forskare som utforskar nya vägar inom det estetiska fältet.
Filosofi/Pedagogik - Det kompetenta barnet och barnet som subjekt
Strävan efter att skapa demokratiska människor med stark tro på var och ens egen kraft- såväl barn som vuxna.Om vi vågar säga vad vi tycker och vara obekväma som Tarja beskriver det, kan vi få barn, föräldrar, politiker ja hela samhället att lyssna på oss. Besvärliga barn och pedagoger är ett önskemål för att vi ska kunna förändra situationen i många förskolor och skolor till det bättre och föra fram hur viktigt det är att låta våra barn få vara kreativa.
Genom att vi analyserar det vi ser tillsammans hjälper det oss också att öka vår förståelse dels för olika sorters bildframställning och dels att samtala, lyssna och även öka förståelsen mellan oss. Vi lär tillsammans.
Barnen ges fler alfabet inom skapande aktiviteter som de sedan kan använda och uttrycka sig med. Fler språk som Howard Gardner uttrycker sig till hjälp att förstå vår omvärld och sig själv.
Det är processen och inte produkten som är målet. Barnen ges i detta arbetsätt en möjlighet att utforska på djupet och också makt över sitt eget kunskapsskapande.
Fokus i ett sådant arbete, för både barn och vuxna, är lärandets process snarare än målet/resultatet. Syftet är att utmana såväl barnens föreställningar och uttryckssätt som de vuxnas för givet tagna sätt attförstå sin omvärld.”
Om vi pedagoger är respektfulla, hänsynsfulla och arbetar för en tillåtande atmosfär kommer detta att ge våra elever stor chans att våga prova på och ge sig hän i de skapande processerna och i samtalen kring deras och de andra barnens bilder. En grogrund för växande med andra ord.
Barnen måste kunna lyssna på atelieristan, varandra och att respektera materialen och verktygen för att få tillgång till dom. Rättigheter men även skyldigheter.
Både barnen och jag behöver få tid att bolla tankar ihop för att kunna skapa en lyssnade och förhandlande pedagogik.
Vi behöver varandra för att kunna skapa ny mening och kunskap - utan varandra kan vi inte förstå någonting eftersom förståelser är något vi skapar tillsammans i språket och i våra andra uttycksformer. I en lyssande och förhandlande pedagogik är vi medvetna om detta.
Det estetiska språket har olika mål. Dels är det en ren skönhetsaspekt och dels ett sätt att uttrycka känslor eller uttycket av en känsla.
Atelieristan - Förhållningssätt
Genom att att arbeta med bild och estetik får Atelieristan eleverna att praktiskt träna funktioner som t.ex. minnesträning och sorteringsfunktionen i hjärnan såväl som deras känslonivåer och självbilder.
Vi hjälper då barnen såsom Loris Malaguzzi - en italiensk förskollärare, barnpsykolog och grundare av Reggio Emilia, sa genom arbetssättet, från öga till hjärna till hand barnens motoriska, kognitiva och identitetsskapande utveckling.
Viktigt att Atelieristan ger ramar och sedan litar på barnens egen experimentlusta och kreativitet.
Atelieristan roll är att se till att ateliern är utformad på så sätt att barnen som kommer dit blir inspirerade och vågar testa och ta för sig av materialet. Atelieristan bör också erbjuda barnen att prova material och tekniker som barnen inte är bekanta med sedan tidigare.
Både pedagogen och miljön måste vara tillåtande. Som pedagog/atelierista är det viktigt att dessutom finnas där och erbjuda och utmana då det behövs för att föra barnens processer framåt.
Det är så lätt som vuxen att visa hur man ska göra med ett material istället för att låta barnen upptäcka det själva. Jag måste utmana och påminna mig själv om värdet i bekantningsstadiet och i klottrandet(upptäckandet)
Ateliern
Material behöver vara lättillgängligt och attraktivt för ögonen. Barnen måste kunna se materialet och bli sugna på att testa det. Det är svårt att vara kreativ och utforskande när man inte vet vad man har att tillgå.
Ateliern ska uppmuntra till fritt skapande såväl som reproducerande och imiterande skapande aktiviteter. Barn som är kreativa tränar sitt seende, minne och föreställningsförmåga.
Dokumentation
Den pedagogiska dokumentation synliggör att det är den lärande processen som är det eleven bör sträva efter och inte i första hand slutprodukten. Dokumentationen på väggar blir ett visuellt erbjudande av aktiviteter samt inspiration.
Den pedagogiska dokumentationen blir ett verktyg som ger både pedagoger och barn tillsammans en etisk medvetenhet som leder fram till ett mer demokratiskt arbetssätt. Grunden i detta arbetsätt är en strävan efter att hålla det pedagogiska arbetet i ständig förändring skriver Ann Åberg i boken Lyssnandets pedagogik av Lenz Taguchi och Ann Åberg.
Livet i sig är inte ett ämne i taget utan istället är det naturligare att arbeta projektinriktat och göra lärsituationerna mer verkliga för barnen.
Övrigt
Konsten ger mig som lärare inspiration till att testa saker som jag inte tidigare har gjort. Vi blir tillsammans forskare som utforskar nya vägar inom det estetiska fältet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)