7 Februari Seminarium - Bildarbetet i Reggio Emilia

Tarja Heikö föreläser om bildarbetet i Reggio Emilia.

Atelieristans roll:
- skapa kreativa processer
- arbeta i projekt med barn
- handleda pedagoger
- dokumentera projekt
- arbeta med fantasi och minne
- arbeta både spontant och strukturerat
- tillvarata ett spektrum av möjligheter
samt synliggöra läroprocesser hos barnen genom att:
- analysera bilder och processer 
- visualisera läroprocesser
- dokumentera och skapa bildserier
- visa på händelsekedjor i form av bilder och fotografier
- tematisk linje, axel
- matriser över lärandeprocesser - skapa observationsscheman
- visualisering av dokumentationsprocesser

När pedagogerna skapar visuella miljöer sätter de även upp komplexa bilder som vågar utmana barnens seende. Vi behöver hjälpa barnen att tolka omvärlden och ge dom verktyg för det. På så sätt kan vi hjälpa dom i deras kognitiva utveckling dvs hur dom tänker och hur dom lär.

Ateliern ska vara som ett levande laboratorium
Ateliern är tänkt som en plats för utforskande, experiment, laboration och arbete med olika material och estetiska uttrycksformer. Den symboliserar olika utvecklingsmöjligheter och är ett priviligerat utrymme som genom skapande aktiviteter stödjer barnens olika sinnen, språk, uttrycksformer, lärande, kommunikation mm

Jag vill att mina elever när de kommer in i min atelje ska känna trygghet och glädje. Att de ska kunna ge sig hän och för en stund glömma tid och plats och bara vara i nuet. Att de ska känna att inget är rätt eller fel då vi utforskar material enskilt och tillsammans.

Bildlektion vt 2013:
Jag lät mina elever i årskurs 2-3 måla med akvarell för en vecka sedan och pratade med dom att vi denna gång skulle göra abstrakta bilder samt utforska vad som hände när de målade på olika sätt. Jag började att själv visa dom ett par olika grundtekniker samt penselteknik vid akvarellmålning. Dom allra flesta hade tidigare målat med vattenfärger och vi pratade om skillnaden mellan det och akvarellfärg.

De fick testa : måla vått i vått, skvätta färg, låta färgen rinna, strö salt ovanpå, skrynkla ihop pappret- veckla upp och sedan måla på det.
Det var väldigt roligt att se hur de tog sig an uppgiften. Det experimenterades och visade upp sina alster för sina bordskamrater och mig, de pratade om hur de hade fått till vissa saker och hur färgen betedde sig. Dom var verkligen som små forskare och alla vågar jag faktiskt säga arbetade både koncentrerat och engagerat i fyrtio minuter. 

Experimentlustan smittade av sig och också de elever som i vanliga fall är väldigt försiktiga eller osäkra vågade ta ut svängarna och hade kul. Jag tror att en stor del i detta låg i att dom från början inte själva hade en aning om hur resultatet skulle bli. Dom kunde därför inte bli besvikna på att det inte blev som dom föreställt sig utan var fria i sitt experimenterande och utforskande. Inte en enda klagade över att dom inte kunde eller att det inte blev bra vilket är något jag alltid brukar få höra från en eller ett par och det var så skönt att slippa.