Sammanfattning Atelierista kursen del 2

"Potpurri av tankar"

Vad jag kommer att bära med mig från den här kursen är främst påminnelsen om barnens egna kraft. Att de är kompetenta till så mycket om de bara ges möjlighet. Jag som pedagog måste våga vänta, lyssna in och ge dom möjligheter att vara kreativa och att kommunicera. Både enskilt och tillsammans i grupp och med mig som pedagog. Att jag måste strunta i tiden ibland och våga köra på när barnens inspirationen infaller eller snarare anfaller. För det gör den bara jag är vaken nog att se den och att sedan ge tid för reflektion. För att barnen ska få en chans att få se sitt eget lärande och kunna dra slutsatser som de annars väldigt lätt går miste om.

Atelieristans roll
Våga skapa visuella miljöer och även sätta upp komplexa bilder som vågar utmana barnens seende. Vi behöver hjälpa barnen att tolka omvärlden och ge dom verktyg för det. På så sätt kan vi hjälpa dom i deras kognitiva utveckling d.v.s. hur dom tänker och hur dom lär.
Finnas där som medforskare men även dokumenterare för att hjälpa barnen att se sina egna läroprocesser. Dessutom för att kunna visa upp så att föräldrar och andra ska förstå att det vi arbetar med i förskolor och skolor är viktigt för våra barns utveckling och också i det långa loppet vårt samhälles utveckling. Vilka kvaliteter vill vi att våra barn ska få med sig? I dagens samhälle som lovordar entreprenörer är det viktigt att barnen redan från start får lära sig att förskolan och skolan är en plats där deras tankar och funderingar räknas. Där de kan få göra sina röster hörda och få utvecklas i den takt de är mogna för.
Det är viktigt att jag som pedagog tänker till så att jag väljer material och även uppgifter som fängslar barnen. Som utgår från deras tankar, funderingar och intressen. att jag även väljer uppgifter och material som minskar deras prestationsångest och krav på att det ska "bli" något. Att hjälpa barnen se att processen har lika stor del om inte större än produkten. Att vi lär för livet inte bara för den här stunden.

Rummens utformning .
Förskolan eller skolan är barnets arbets-/ läroplats och det är därför extra viktigt att det får lov att känna sig kompetent och tryggt nog att våga släppa loss och vara utforskande i sitt skapande. Förhoppningsvis kan detta även skapa ringar på vattnet så att barnet också vågar att utveckla sitt eget jag och sin självbild på samma sätt.

Genom att utforma mötesplatser i rummen ges barnen möjlighet att tillsammans eller enskilt undersöka, utforska och upptäcka hur material beter sig i olika situationer då förhoppningsvis även barnens fantasi får fritt spelrum. Här kan dom ges möjlighet att tex bygga, skapa, klä ut sig, spegla sig, titta på något intressant, forska-undersöka, experimentera, läsa, mysa, drömma, sortera, läsa o.s.v. eller bara vara.

Ateliern är tänkt som en plats för utforskande, experiment, laboration och arbete med olika material och estetiska uttrycksformer. Den symboliserar olika utvecklingsmöjligheter och är ett priviligerat utrymme som genom skapande aktiviteter stödjer barnens olika sinnen, språk, uttrycksformer, lärande, kommunikation mm

Kommunikation
Det är viktigt att vi som pedagoger är tillåtande och tar vara på barnens "blommande språk" och att vi lyssnar på deras fantastiska formuleringar. Barnen måste få en chans att kommunicera och vi vuxna då måste ta ett steg tillbaka, vänta och lyssna in dom och inte ha bråttom. Då kan vi mötas på lika villkor och föra dialogiska samtal. I detta samtal är våra åsikter om saker och ting lika mycket värda. Vi som pedagoger är med-forskare och genom att barnen lära sig att sätta ord på saker och ting och förklara hur de tänker och varför utvecklas deras förmåga att samspela med andra människor, såväl vuxna som barn. Förmågan att lyssna betyder lika mycket och i det sokratiska samtalen övas även dessa förmågor såväl som att acceptera att vi kan tycka olika om saker och även tänka på olika sätt
Högläsning och hur pedagogiska lässtunder är också väldigt bra både för barnens språk och för att höja upp deras medvetandenivå och möjlighet att relatera till omvärlden. Detta är speciellt viktigt för pedagogernas arbete i skolorna med likaberättigande och demokrati. Som pedagoger måste vi ta en aktiv del och ett ansvar för dessa samtal både under ordnade situationer och spontana och se till att allas åsikter respekteras och att inte någon blir kränkt.

Workshop den 7 mars Tema Ljus

Vi hade en spännande workshop med Fredric, Mia och Tarja på temat Ljus

Uppgiften var att skapa en abstrakt föreställning då vi skulle bygga upp någonting som gick att förflytta i rummet antingen i forn av någonting vi kunde hålla i eller helt enkelt klä in oss med.

Vi fick använda oss av lampor, ficklampor, ljusslingor, cykellampor, mobiler mm som ljuskäglor och sedan i princip vad vi ville för att få dessa att reflektera ljus, kasta skuggor, blinka osv

Egen skapande bilduppgift 3

”Nyskapande i tredimensionella material”

Uppgift: Nyskapa med tredimensionella återvinningsmaterial. Använd gärna flera olika sorters material t.ex metall, textil, trä, lera, plast….och olika typer av sammanfogningssätt.

Reflektera över och beskriv din egen skapande-process. Fundera också över hur man kan låta barnen nyskapa på det här sättet.

Fru Krusidull och herr Bagare
Jag började med att samla ihop lite blandat återvinningsmaterial tillsammans med ett par saker som ändå var på väg att kastas. När jag hittade den gamla hårmassagegrejen föddes en idé om någon slags ballerina och på den vägen blev det. Fru Krusidull som älskar att dansa kom till och eftersom det gick rätt snabbt tänkte jag att hon borde ha en partner att dansa med och med hjälp av en makrillburk och en omklädd äggkartong blev även herr Bagare till. Han förser sin älskade fru Krusidull med dom allra vackraste bakelser.

Jag använde mig främst av limpistolen då annat lim brukar ta så lång tid att fästa speciellt när man använder sig av metallsaker. Jag klädde även in saker i folie och knöt fast andra samt klippte och lockade Fru Krusidulls hår.

Det var roligt att försöka ha ett öppet sinne och låta inspirationen komma fritt. Under tiden som jag arbetade med dessa två väldigt olika individer växte även en historia fram om vilka de är och vilket förhållande de har till varandra. Det gick nästan inte att förhindra. Om jag hade gjort detta med en barngrupp hade de nog kunna hitta på en hel värld med och runt de figurer eller ting som de skapar. Här skulle man kunna starta ett projekt med bara hjälp av barnens skapelser.

Precis som jag tidigare nämnt så är det bra för hjärnan att inte ha några givna ramar för då kan man inte se målet när du börjar. Självklart kan eleverna känna prestationskrav ändå men möjligheten att släppa på pressen finns ändå där. För små barn är det inte så lätt med limpistol men mina skolbarn brukar oftast greja det fint.

7 Februari Seminarium - Bildarbetet i Reggio Emilia

Tarja Heikö föreläser om bildarbetet i Reggio Emilia.

Atelieristans roll:
- skapa kreativa processer
- arbeta i projekt med barn
- handleda pedagoger
- dokumentera projekt
- arbeta med fantasi och minne
- arbeta både spontant och strukturerat
- tillvarata ett spektrum av möjligheter
samt synliggöra läroprocesser hos barnen genom att:
- analysera bilder och processer 
- visualisera läroprocesser
- dokumentera och skapa bildserier
- visa på händelsekedjor i form av bilder och fotografier
- tematisk linje, axel
- matriser över lärandeprocesser - skapa observationsscheman
- visualisering av dokumentationsprocesser

När pedagogerna skapar visuella miljöer sätter de även upp komplexa bilder som vågar utmana barnens seende. Vi behöver hjälpa barnen att tolka omvärlden och ge dom verktyg för det. På så sätt kan vi hjälpa dom i deras kognitiva utveckling dvs hur dom tänker och hur dom lär.

Ateliern ska vara som ett levande laboratorium
Ateliern är tänkt som en plats för utforskande, experiment, laboration och arbete med olika material och estetiska uttrycksformer. Den symboliserar olika utvecklingsmöjligheter och är ett priviligerat utrymme som genom skapande aktiviteter stödjer barnens olika sinnen, språk, uttrycksformer, lärande, kommunikation mm

Jag vill att mina elever när de kommer in i min atelje ska känna trygghet och glädje. Att de ska kunna ge sig hän och för en stund glömma tid och plats och bara vara i nuet. Att de ska känna att inget är rätt eller fel då vi utforskar material enskilt och tillsammans.

Bildlektion vt 2013:
Jag lät mina elever i årskurs 2-3 måla med akvarell för en vecka sedan och pratade med dom att vi denna gång skulle göra abstrakta bilder samt utforska vad som hände när de målade på olika sätt. Jag började att själv visa dom ett par olika grundtekniker samt penselteknik vid akvarellmålning. Dom allra flesta hade tidigare målat med vattenfärger och vi pratade om skillnaden mellan det och akvarellfärg.

De fick testa : måla vått i vått, skvätta färg, låta färgen rinna, strö salt ovanpå, skrynkla ihop pappret- veckla upp och sedan måla på det.
Det var väldigt roligt att se hur de tog sig an uppgiften. Det experimenterades och visade upp sina alster för sina bordskamrater och mig, de pratade om hur de hade fått till vissa saker och hur färgen betedde sig. Dom var verkligen som små forskare och alla vågar jag faktiskt säga arbetade både koncentrerat och engagerat i fyrtio minuter. 

Experimentlustan smittade av sig och också de elever som i vanliga fall är väldigt försiktiga eller osäkra vågade ta ut svängarna och hade kul. Jag tror att en stor del i detta låg i att dom från början inte själva hade en aning om hur resultatet skulle bli. Dom kunde därför inte bli besvikna på att det inte blev som dom föreställt sig utan var fria i sitt experimenterande och utforskande. Inte en enda klagade över att dom inte kunde eller att det inte blev bra vilket är något jag alltid brukar få höra från en eller ett par och det var så skönt att slippa.