Den här kvällen fanns Stina Braxell på plats för att hålla ett seminarium kring barns skapande och Atelieristans roll och mötet med material. Hon har även skrivit boken Skapande barn. Stina har arbetat i drygt tio år som Atelierista på norra Hisingen i Göteborg.
Jag fastnade främst för diskussionen kring hur vi vuxna för det mesta vill att det ska bli något när vi arbetar med en skapande aktivitet och sedan för över det till våra barn. Även första gången när vi möter nya material som vi inte än behärskar. Det är så lätt som vuxen att visa hur man ska göra med ett material istället för att låta barnen upptäcka det själva. Jag måste utmana och påminna mig själv om värdet i bekantningsstadiet och i klottrandet(upptäckandet) som Stina kallade av material. Speciellt om det är första gången.
Stina berättade om hur en av hennes förskolebarn hade en startsträcka på säkert tjugo minuter innan han ens rörde den lerklump han hade blivit tilldelad och bara iakttog sina kamrater. Hade det varit femton år sedan skulle hon ha gett honom bara en liten stund och sedan manat på honom. Troligtvis hade hon själv tagit upp leran och visat hur man kunde forma den och till vad istället för som nu invänta tills han tog det steget själv och sedan blev helt uppslukad av aktiviteten att utforska lerans möjligheter och begränsningar.
Förhållningssättet inom Reggio Emilia som förespråkar att barnen får upptäcka och utforska material och att det inte finns några prestationskrav känner jag är något som jag vill arbeta mer med. Eleverna i grundskolan som jag möter är redan så måna om att det dom gör ska bli fint, snyggt eller coolt. Jag försöker att uppmuntra dom till att inte vara så inställda på att det ska bli bra hela tiden och att de även inte ska nedvärdera sig själva under arbetets gång för det är det många som gör. Jag frågar dom hur många fotbollsspelare är det som blir bra utan att öva och hur många springer omkring på plan och mumlar konstant åh vad dålig jag är på detta. Jag försöker på så sätt få dom att förstå att dom måste öva för att bli bättre och att det inte alltid blir så som man tänkt sig, ibland har man en dålig dag helt enkel och så måste det få vara. Givetvis kommer kanske inte alla bli jättebra på att rita men att det handlar om så mycket mer.
Nu ska jag försöka tänka ut hur jag kan få eleverna att våga upptäcka material utan att känna att de måste hålla sig inom några givna ramar. Att jag kunna vägleda elever som kan vara få ge sig hän att skapa utan några prestationskrav hade varit fantastiskt. Ofta är det så lätt som lärare på grund av tidspress att visa precis hur ett material ska bearbetas och nästan hur det färdiga resultatet också ska se ut. Det kommer att bli svårt men också spännande. Jag får börja med mig själv som också väldigt lätt fastnar i att jag vill att det ska bli något när jag skapar. Som vuxen kan jag väl inte bara få klottra? Jag måste återigen påminna mig själv om att det är processen och inte produkten som är målet. Något som jag var mycket medveten om på lärarhögskolan men som på något vis under mina år som lärare har fått ta mindre och mindre plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar