Pernilla Mårtensson från Reggio Emiliainstitutet föreläste om barns kreativa språk och kommunikation.
Hon pratade om den ofantliga språkmiljön som möter dagens barn och ungdomar. Det kan vara i form av mattespråk, bildspråk, svenska - flerspråkighet, musikaliskt språk, dikter, teknologiskt språk osv.
Det är viktigt att vi som pedagoger är tillåtande och tar vara på barnens "blommande språk" och att vi lyssnar på deras fantastiska formuleringar. Pernilla menar att barnen på så sätt får chans att kommunicera och vi vuxna då måste ta ett steg tillbaka, vänta och lyssna in dom. Då kan vi mötas på lika villkor och föra det dialogiska samtal som vi bör sträva efter.
Här tänker jag mycket på min femårige son vars språkutveckling har varit så kul att följa. Hur han ibland skapat uttryck för saker och företeelser som varit lika bra eller till och med bättre än de som redan finns. Rymdomjordingar är en favorit här hemma. Min dotter hon är bara 16 månader men kommunicerar för fullt hon med. Oftast bara i form av ordet mamma och titta men oj vad mycket dom orden kan rymma både i form av betoningar och ihop med rörelser.
Pernilla pratade även om tre olika synsätt inom filosofin vad det gäller hur kunskap konstrueras och erövras:
Individuell konstruktivism
-Tankestrukturer bestämda av vuxna. Inga öppna möten och barnen känner av detta.
-Arvet betonas
-Individens kunskapsbyggande i fokus fast gruppens används
Social konstruktivism
-Kunskap konstrueras i samspel
-Barnets språkliga miljö betonas
-Barnet som kultur- och kunskapsåterskapare
Konstruktivism ur ett postmodernt synsätt
-Vi utforska världen med egna föreställningar och tankestrukturer, vi sätter egna teorier i relation till de givna
- Kunskap skapas i process med andra. Viktigt att pröva och tänka på olika sätt
-Barnet är medkonstruktör av kultur och kunskap.
Högläsning och bildsamtal
Pernilla pratade även mycket om högläsning och hur pedagogiska lässtunder är väldigt bra både för barnens språk och för att höja upp deras medvetandenivå och möjlighet att relatera till omvärlden.
Didaktiskt så inträffar en rad olika positiva saker vid bearbetning av litteratur i grupp med barn som t.ex.:
-att man öppnar upp texten i litteraturen för individuellt personliga associationer och reflektioner
-textförståelsen vidgas i samspel med pedagog och medläsare
-barnen lär sig känna igen mönster och specifika drag i texten.
-textinnehåller blir kopplat till en vidare kontext, barnens läsförståelse och livserfarenhet.
Jag älskar att läsa högt för barn i grupp och att kunna föra samtal utifrån text eller/och bilder. Det är spännande för man vet aldrig var samtalen tar vägen och vad det är för tankar som väcks hos en själv eller hos barnen. Samtal på dessa sätt kan vara svåra att få till annars. Barnen är ofta uppe i sin lek eller i något annat. Genom att läsa högt märker jag väldigt tydligt det ovanstående som Pernilla berättade om högläsning och dess för positiva effekter.
Spontana samtal som kommer till under och efter läsningen bidrar också till att barnen lär sig att lyssna på varandra, vad de varit med om och att de kan tycka lika eller olika om saker. Så enormt viktigt och speciellt för pedagogernas arbete i skolorna med likaberättigande och demokrati. Här blir också ett gyllene tillfälle att ta upp och diskutera svåra ämnen som tex familjer som är skilda och hur det är att bo på två ställen till frågor om livet och döden. Givetvis måste du som pedagog ta en aktiv del och ett ansvar för var samtalet och se till att allas åsikter respekteras och att inte någon blir kränkt.
Visar inlägg med etikett våren 2013. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett våren 2013. Visa alla inlägg
onsdag 20 mars 2013
onsdag 6 februari 2013
17 januari föreläsning - Kreativ pedagogisk miljö
Mia Andersson föreläste om kreativ pedagogisk miljö för oss på Atelieristautbildningen del 2.
Hon pratade i första hand om hur vi som pedagoger tänker till så att vi väljer material som fängslar barnen.
Förskolan eller skolan är barnets arbets/ läroplats och det är viktigt att det får lov att känna sig kompetent.
Pedagogen är den som:
- gör i ordning och "laddar" stationerna dvs iordningställer miljön utifrån den barngrupp som man har
- är mentorn för barnen i miljön
- introducerar och påminner om stationernas funktion
- observerar och dokumenterar
- utvecklar vidare miljön efter barnens behov
- är en "närvarande" pedagog
Rummens utformning kan hjälpa eller stjälpa det pedagogiska och kreativiteten hos barnen.
Att tänka på vid iordningsställande av en miljö:
Belysningen - ljuset / stämningen
mötesplatser
rörelse
gestaltning - speglar
lek
reflektion
estetik
fokus
kreativitet
projekt ingång
utforskande
demokrati - en mötesarena
Det kan vara bra att introducera en ny plats, omorganisering eller miljö/plats för en mindre grupp först som sedan kan hjälpa till att "lansera" det nya.
Frågeställning från Mia:
Hur utformar vi rummen så att det uppstår mötesplatser?
Mina tankar: Genom att skapa rum i rummen dvs ställen i rummet som barnen blir intresserade-nyfikna på och söker sig till. Det kan vara att det finns en aktivitet som barnen kan göra på den platsen tex bygga, skapa, klä ut sig, spegla sig, titta på något intressant, forska-undersöka, experimentera, läsa, mysa, drömma, sortera, läsa osv
Vid dessa mötesplatser ges barnen möjlighet att tillsammans eller enskilt undersöka, utforska och upptäcka hur material beter sig i olika situationer då förhoppningsvis även barnens fantasi får fritt spelrum.
Hon pratade i första hand om hur vi som pedagoger tänker till så att vi väljer material som fängslar barnen.
Förskolan eller skolan är barnets arbets/ läroplats och det är viktigt att det får lov att känna sig kompetent.
Pedagogen är den som:
- gör i ordning och "laddar" stationerna dvs iordningställer miljön utifrån den barngrupp som man har
- är mentorn för barnen i miljön
- introducerar och påminner om stationernas funktion
- observerar och dokumenterar
- utvecklar vidare miljön efter barnens behov
- är en "närvarande" pedagog
Rummens utformning kan hjälpa eller stjälpa det pedagogiska och kreativiteten hos barnen.
Att tänka på vid iordningsställande av en miljö:
Belysningen - ljuset / stämningen
mötesplatser
rörelse
gestaltning - speglar
lek
reflektion
estetik
fokus
kreativitet
projekt ingång
utforskande
demokrati - en mötesarena
Det kan vara bra att introducera en ny plats, omorganisering eller miljö/plats för en mindre grupp först som sedan kan hjälpa till att "lansera" det nya.
Frågeställning från Mia:
Hur utformar vi rummen så att det uppstår mötesplatser?
Mina tankar: Genom att skapa rum i rummen dvs ställen i rummet som barnen blir intresserade-nyfikna på och söker sig till. Det kan vara att det finns en aktivitet som barnen kan göra på den platsen tex bygga, skapa, klä ut sig, spegla sig, titta på något intressant, forska-undersöka, experimentera, läsa, mysa, drömma, sortera, läsa osv
Vid dessa mötesplatser ges barnen möjlighet att tillsammans eller enskilt undersöka, utforska och upptäcka hur material beter sig i olika situationer då förhoppningsvis även barnens fantasi får fritt spelrum.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)