Veckorapport v.46

 Projektarbete i Reggio Emilia

Jag har läst två böcker om projektarbete i Reggio Emilia:
Lyssnandets pedagogik av Lenz Taguchi och Ann Åberg
Reggio Children/Project Zero: Att göra lärandet synligt 

Dessa formuleringar tycker jag bäst sammanfattar böckernas essenser.

-Den pedagogiska dokumentationen blir ett verktyg som ger både pedagoger och barn tillsammans en etisk medvetenhet som leder fram till ett mer demokratiskt arbetssätt. Grunden i detta arbetsätt är en strävan efter att hålla det pedagogiska arbetet i ständig förändring skriver Ann Åberg i boken Lyssnandets pedagogik av Lenz Taguchi och Ann Åberg.

-Barnen ges i detta arbetsätt en möjlighet att utforska på djupet och också makt över sitt eget kunskapsskapande.

-Syftet är att synliggöra hur barn tänker, gör och lär samt vilka förutsättningar och möjlighetsvillkor som pedagogen ger barnen för ett sådant lärande.

-Kooperativt lärande
-Lyssnar in vart och ett av våra barn
-Mod och lust går i närkamp med det vi ser i dokumentationen och de förståelser vi gör av den..
-Vi behöver varandra för att kunna skapa ny mening och kunskap - utan varandra kan vi inte förstå någonting eftersom förståelser är något vi skapar tillsammans i språket och i våra andra uttycksformer. I en lyssande och förhandlande pedagogik är vi medvetna om detta.

-Vikten av en lärande grupp.
-Bygga upp ett kompetent och nyanserat samarbete mellan olika människors tankegångar och erfarenheter,

-Jag som pedagog måste också ha någon att bolla idéer, funderingar och tankar med.


Gruppstorlekarna i dagens skolor är över lag alldeles för stora anser jag för att ett ultimat lärandeklimat ska kunna ske. På min skola delas klasserna ofta upp i mindre basgrupper nån gång varje dag då jag som lärare har större möjlighet att se varje barn och ge deras tankar och funderingar större utrymme. Däremot är det sällan så att jag arbetar med färre barn än 12-13 stycken.

För ett par år sedan fick vi en ny rektor som i grunden var musiklärare men nu hade arbetat som rektor i många år och som verkade väldigt engagerad i både skola och skolutveckling samt att ha när a kontakt med elever och barn. Jag har haft möjligheten att ha bild i halvklass med våra fyror, femmor och sexor under i stort sett de åtta år som jag arbetat som bildlärare. döm om min förvåning när denne nye rektor då tyckte att det var inte viktigt och kunde de ha musiklektioner på skolan i helklass varför skulle detta då inte kunna ske på bildlektionerna. Jag satte andan i halsen och blev både förtvivlad, arg och gråtfärdig. Hur kunde han inte se det viktiga gruppstorleken? Dessutom ville han att jag skulle hålla 40minuterslektioner istället för den timme som jag hade nu.

Det slutade med att jag skrev ett långt brev där jag beskrev precis vilka fördelarna var att ha bild i halvklass och att det snarare vore så att även musik borde prioriteras och vara i halvklass. Detta har ju många musiklärare också önskat sedan länge och menar att läroplanen i musik inte går att uppfyllas om de har helklasser. Han tog sitt förnuft till fånga efter att jag hotat med att gå på min föräldraledighet tidigare än planerat om inte halvklasserna blev kvar. Jag hoppats att det var mitt protestbrev och inte hotet som gjorde att jag fick igenom min önskan.

För att jag som lärare ska kunna göra projektarbeten som är Reggioinspirerade och pedagogiska dokumentationer krävs det också att tiden finns där och att gruppstorleken är vettig. Det är något jag kommer tillbaka till gång på gång. Gruppernas storlek.
Sedan är jag i mitt arbete som bildlärare rätt ensam på vår skola. Det finns personer som jag skulle kunna bolla  idéer, funderingar och tankar med men oftast inte tiden till att mötas. Speciellt inte för tillfället när jag är delvis föräldraledig. Jag förstår vidden av detta efter läsningen av Reggio Children/Project Zero: Att göra lärandet synligt och det är något jag kommer att  sträva efter. Både barnen och jag behöver få tid att bolla tankar ihop för att kunna skapa en lyssnade och förhandlande pedagogik.

Veckorapport v.45

Seminarium om dokumentation kring  projektarbete

Hur startar pedagogerna i en Reggio Emiliaförskola upp ett projekt? Mia som var vår föreläsare denna kväll berättade om vikten i all lyssna efter vad barnen är intresserade av. När det fungerar som bäst "blir det navet i hjulet som sätter snurr på pedagogiska och didaktiska tankar"  citerar hon Whener Godée.

Så ett projektarbete börjar alltid med ett aktivt lyssnande. Jag kommer ihåg hur min då 14 månader gamla son började på sin förskola som hade en tydlig Reggioinrikting och hur tomt och kalt jag tyckte det var till en början men allt eftersom växte det fram miljöer som pedagogerna skapade för och med barnen. De var mycket intresserade av fordon och speciellt bussar och tåg visade det sig och därför kom jag att efter ett tag se hur det växte fram både bussar och järnvägsbyggarplatser i lokalerna. De åkte även ner till centralen och tittade på tåg. Min son har än idag som snart blivande sexåring en stor kärlek till tågbanor och det misstänker jag grundlades på förskolan.

Efter det att pedagogerna enats kring ett tema som kan vara stort och övergripande som tex ljus eller så litet och precist som Batman är det viktigt att också formulera ett gemensamt syfte berättar Mia. Syftet kan vara att som i ett av projekten hon varit involverad i om Bubblor: att barnen ska få möjlighet att söka kunskap och lita på sin egen förmåga, uppmärksamma förändringar, lära sig se olikheter och detaljer, våga berätta och visa för varandra samt ges möjlighet att använda olika material och olika uttrycksmöjligheter.

Efter det är det viktigt att  pedagogerna beskriver bakgrunden till temat samt sätter ord på vad de som pedagoger är nyfikna på. t.ex. som i redan ovan nämnda projekt nämligen att se hur provar barnen sina teorier och hur de tar del av varandras erfarenheter samt delar med sig av sina erfarenheter.

Allteftersom projekten sedan fortlöper dokumenterar, observerar och sammanställer pedagogerna vilka läroprocesser som sker både med kamerans hjälp och skriftligt. Denna dokumentation ges sedan tillbaka till barnen som pratar om vad de har gjort och sedan är det upp till pedagogerna eller barnen att tillföra något nytt som gör att barnen och pedagogerna kan fortsätta att utforska,upptäcka och uppleva. Så här håller det sedan på tills dess att barnen intresserar sig för något annat och pedagogerna anser att det är dags att avsluta projektet och introducera ett annat. Mia berättade att teman kan ibland spänna över flera år likväl som ett par veckor. Det beror helt på barnen och pedagogerna.

Jag har själv provat på att arbeta tematiskt och i projekt främst med barn i de lägre skolåldrarna och jag vet hur lätt och roligt det är att spinna loss kring ett givet ämne. Livet i sig är inte ett ämne i taget utan istället är det naturligare att arbeta preojektinriktat och göra lärsituationerna mer verkliga för barnen. Att hinna dokumentera är något jag både tycker är roligt och svårt. Roligt då jag gillar att fotografera och att göra utsmyckningar samt grafiska produktioner och svårt främst på grund av tiden i skolan och då du ska försöka hinna se alla barn och se till att alla är delaktiga i dokumentationen.

Mias ord:
”I det Reggio Emilia inspirerade arbetssättet med observation och dokumentation, är avsikten att synliggöra barnens föreställningar, teorier, uttryck och strategier i lek och arbete för att kunna fatta beslut om vilka förutsättningar och utmaningar barnen kan ges i ett fortsatt utforskande.
Fokus i ett sådant arbete, för både barn och vuxna, är lärandets process snarare än målet/resultatet. Syftet är att utmana såväl barnens föreställningar och uttryckssätt som de vuxnas för givet tagna sätt att
förstå sin omvärld.”

Veckorapport v.44

Seminarium om Reggio Emilias pedagogiska filosofi och ateliern som pedagogisk miljö

Tarja Häikiö var åter på plats och föreläste.

Hon pratade om att Reggio Emilias värdegrund främst baseras på en stark önskan om att forma ideologiskt starka barn efter andra världskriget. Dessa barn ska kunna växa upp och bli medborgare som värnar om varann och inte accepterar att bli ledda av en "härskare" som inte vill allas bästa. Medborgare som vågar säga ifrån och vara obekväma då det behövs.

Grundpelarna är:
- Demokrati
- Barnsyn, människosyn, kunskapssyn
- Dialog - Kommmunikation
- Förhållningssätt
- Barnet som subjekt
- Det kompetenta barnet
- Rättigheter - Skyldigheter

I Sverige är det medborgerliga klimatet väldigt annorlunda än i Italien förklarar Tarja. Vi måste ständigt öva på att bli bättre på att kommunicera med varann istället för att som så ofta hellre stå tillbaka och tycka som massan även om vi inte håller med.  Vi måste även öva på att både verkligen lyssna på varann och våga säga vad vi själva tycker istället för att som så ofta acceptera saker och ting för lugnets skull eller för att ens kollegor kommer att tycka att man är jobbig och tar plats. Om vi vågar vara obekväma som Tarja beskriver det kan vi få barn, föräldra, politiker ja hela samhället att lyssna på oss. Besvärliga barn och pedagoger är ett önskemål för att vi ska kunna förändra situationen i många förskolor och skolor till det bättre och föra fram hur viktigt det är att låta våra barn få vara kreativa.

Tarja pratade också om något som vi i Sverige inte riktigt vågar prata om nämligen att vi måste lära våra barn att likväl som dom har rättigheter så har dom också skyldigheter och bär ett eget ansvar för sina handlingar och sätt att vara. Jag har barn på min skola som envist hävdar att man får inte tvinga barn att göra saker som tex att delta i aktiviteter som de inte har lust med. Här ser man baksidan av ett fostrande där varken föräldrar eller pedagoger har vågat ge ramar och gå emot barnens egna vilja och inte heller upplyst barnen om konsekvenserna av deras handlingar anser jag.

Mot slutet av seminariet kom Tarja in på hur ateliern kan fungera som pedagogisk miljö Det är viktigt att miljön är genomtänkt och passar barnens åldrar. Dokumentationen på väggar blir ett visuellt erbjudande av aktiviteter samt inspiration. Förutom det vanliga materialet som återfinns på de flesta förskolor/skolor är det viktigt att kunna erbjuda material som kan "laddas" och bli till precis vad som helst som barnen vill. Återvunnet material är speciellt bra till detta. Ateliern ska uppmuntra till fritt skapande såväl som reproducerande och imiterande skapande aktiviteter. Barn som är kreativa tränar sitt seende, minne och föreställningsförmåga. Detta säger Tarja ger barn som växer upp och ser till att utvecklingen i samhället förs famåt och blir även blir duktiga problemlösare. Självklart är detta något som vi måste ta strid för!

Veckorapport v.43

Hur kan konst inspirera arbetet i ateliern?

Konst kan fungera som en igångsättare och med det menar jag en kick som ger mig och barnen lust att också vilja testa på det som konstnären redan har gjort.Genom att barnen får härma något som verkar kul  ger det dom också nya idéer samtidigt som det utvecklar deras bildvärld. Konsten ger också mig som lärare inspiration till att testa saker som jag inte tidigare har gjort. Vi blir tillsammans forskare som utforskar nya vägar inom det estetiska fältet.

Konst kan också fungera som inspiration för att få igång själva bildtänkandet och hur man kan placera objekt i ett konstverk. 

Då många, speciellt mindre barn, tecknar vad dom tror att dom ser och inte vad dom egentligen ser kan konstverken också fungera som ett sätt att visa skillnad på verklighet och fantasi. 

Picassos porträtt av Dora Maar

Jag hade en lektion häromveckan då jag visade Picassos porträtt av människor som han målat både i profil och framifrån på en och samma gång. Barnen tyckte bilderna såg väldigt konstiga ut och jag tänkte hur ska det här gå men när dom sedan själva fick prova flödade kreativiteten och alla testade och eftersom dom inte visste hur slutresultatet skulle bli blev det en kravlös övning. Jag tror detta bidrog till att det blev så bra och att i stort sett alla blev väldigt stolta över sina försök.

Konst kan också vara utgångspunkten för diskussioner. Det kan få mig och eleverna att hjälpa till att sätta ord på det vi ser i konstverken. Både filosofiska tankar och rent teoretiska/praktiska funderingar. Jag tycker att det är spännande att ha bildprat med barn och tatt ge plats för deras tankar och funderingar. Det är roligt att många konstverk går att tolka på väldigt olika sätt. Genom att vi analyserar det vi ser tillsammans hjälper det oss också att öka vår förståelse dels för olika sorters bildframställning och dels att samtala, lyssna och även öka förståelsen mellan oss. Vi lär tillsammans.

Konstverk från vår och andra delar av världen kan också bidra till att ge barnen en större både geografisk och kulturell förståelse och visa på hur drivkraften att skapa ting med våra händer är något som alla människor har. 

Konsten kan också hjälpa till att beskriva historien och då,nu och även framtid, utopi genom att visa på utvecklingen och vad som var viktigt förr och idag.Konst kan göra världen mer greppbar. 

Konst kan givetvis inspirera arbetet i ateliern på många flera sätt än jag kommit fram till. 

Veckorapport v.42 Samtidskonst

Studiebesök Röda sten

Vi möttes upp en kväll under bron vid Röda Sten och med var sin gatukrita och ficklampor fick vi sedan utforska omgivningarna och lämna våra egna spår. Detta är ett ställe som trots att det inte är lagligt har ett antal väggar till förfogande för gatukonst i form av främst graffiti och tags.

Eftersom regnet hängde i luften tyckte jag det var roligast att med min vita krita gå loss på bropelarna som var torra. Det var kul att lämna en bild som någon annan troligtvis skulle se och lite läskigt att gå utanför ramarna för vad som "fin" konst. 

Jag tycker det är så kul att i stadsmiljön upptäcka någons medvetna spår och försköningar. Riktigt bra blir det när tex skulpturer får halsdukar eller stolpar stickade fodral och när det dyker upp spraybilder på passande ställen som elskåp osv. Däremot gör det mig ledsen och förbannad när folk klottrar på säten, väggar och fönster bara för att dom kan och när det går åt tusentals kronor att återställa det.

Veckorapport v41 Grupparbete i baslag 1

Diskussion och reflektion om barns skapande och atelieristans roll

Hur kan atelieristan bidra till att barns utforskande blir utifrån barns perspektiv och vilken relation kan atelieristans arbete ha i den pedagogiska verksamheten?

Vi sökte oss till ett kafé i närheten av HDK och där satte vi oss ned och började prata om veckans uppgift.
Vi diskuterade hur man som pedagog ska försöka att hålla tillbaka och enbart ge ramar och försöka lita till barnens egen experimentlusta och kreativitet. Hur man som pedagog visst kan ha en dialog med barnen men att man ska försöka tänka på att ställa öppna frågor och ibland även sådana frågor som leder barnen tillbaka det temat som man för tillfället arbetar med. Barnen spinner gärna iväg åt kanske ett helt annat håll än det som dom började med och då är det vår roll att föra in dom på spåret igen så att säga.

Vi pratade också om att Atelieristan roll är att se till att ateliern är utformad på så sätt att barnen som kommer dit blir inspirerade och vågar testa och ta för sig av materialet. Atelieristan bör också erbjuda barnen att prova material och tekniker som barnen inte är bekanta med sedan tidigare. Om atelieristan ser att ett barn eller en grupp missköter materialen eller ateliern är det också hennes eller hans uppgift att sätta stramare ramar för dom eller helt enkelt säga att nu får du/ni inte vara här under en period tills du/ni uppför dig/er bättre. Barnen måste kunna lyssna på atelieristan, varandra och att respektera materialen och verktygen för att få tillgång till dom.

Vi gled också in på hur olika våra verksamheter är då en del av oss arbetar i förskolan och en del i skolan och vilka olika grunder det ger oss att stå på. En av mina medstudenter berättade om hur frustrerad en av hennes elever på högstadiet varit över att den kreativa processen bara får 50 minuters utrymme i veckan. Jag mår inte bra av detta hade eleven skrikit och samtidigt stampat i golvet. Vi var alla helt överens om att vi tycker att den kreativa processen är viktigt och borde få ta större plats i verksamheterna speciellt i skolmiljön..

V.40 Egen skapande bilduppgift 1

Kartlägg vilka material du själv är bekväm med och känner att du behärskar?

Efter att i stort sett hela livet älskat skapande aktiviteter så har jag provat på en mängd olika tekniker och material. Ibland har jag gått kurser men för det mesta själv sökt upp och provat mig fram. Materialen har hunnit bli så många att jag har svårt att hitta något jag ej har testat, det skall nog vara sidenfärger i så fall. Att kunna och få lov till att vara en skapande person, med hjälp av mina händer och mitt seende, är en stor del av mig och mitt välbefinnande. Det gör att jag också känner mig bekväm med i stort sett alla material.
 

Vilka material är du inte bekväm med? Utmana dig själv, testa och prova dem tills du tycker att du känner dem. 
Precis som med livet i övrigt finns det material som jag tycker bättre och andra sämre om. Vissa material är dessutom mer lättarbetade och andra mycket svårare samt kräver olika tid och säkerhetsåtgärder. Jag vill inte likställa det med att inte vara bekväm med dessa material. Jag är öppen för att prova det mesta.

Skapande aktivitet 1

Jag fick tipset från en av mina kurskamrater att testa att måla med Berol tuschpennor på spegel och därefter trycka ett fuktat papper mot som då suger upp det du har ritat och vips kommer du då ha en tryckt kopia på din tecknade bild. 

Jag och min femårige son testade detta hemma på spegeln i badrummet och det var en kul upplevelse. Det var också lite skrämmande att få lov till att rita på spegeln. Jag hade visserligen kollat i ett hörn på spegeln att färgen verkligen gick att få bort innan vi började. Vi tittade samtidigt som vi målade på spegeln hur vi såg ut och försökte måla av våra spegelbilder. Jag märkte hur min son efter att mycket noggrant ritat av sina glasögon och ögon  inte orkade titta på sig själv och istället ritade mer som han tänkte sig att han såg ut. Han såg i spegeln hela sin kropp och målade därför med det förutom huvudet.Vi tog ett akvarellpapper som vi fuktade med det hade nog behövt ligga längre i vattnet för det sög bara upp en väldigt ljus kopia av hans bild. Mitt papper var troligen för blött för resultatet såg ut som ett spöke med väldigt utflytna kanter. Till min sambos bild för han ville också ville prova tog jag ett vanligt kopieringspapper som jag snabbt blötte och sen försiktigt torkade mellan två tidningspapper. Det sög upp i princip allt tusch och gav det resultat som jag blev mest nöjd med trots att papperet blir lite buckligt efter att ha varit blött. Kanske kan man se om det går att strecktorka det som man gör med akvarellpapper om man vill ha det plant igen.

Det var väldigt kul att testa en ny teknik även om det påminde mig om den grafiska tekniken Monotypi då man målar med pensel/papper på en kopparplatta och sedan trycker av det på papper i en tryckpress.Det blev inte så värst likt oss då det var svårt att stå stilla samtidigt som man skulle måla av sig. Det kanske är lättare om man sitter ner och har spegeln i handen lutad mot ett bord. I vår ska jag arbeta med självporträtt och det ska bli kul att testa denna aktivitet med mina femteklassare.